Att shoppa skor är inte lika roligt som mittback,

 Innan dagens träning var vi inbjudna av Adidas och Intersport till skoprovning. 

 

Man fick nå extra procent rabatt, man kunde beställa skor och nån från Adidas fotbollsskoavdelning var där. 

 

 

Det var ju roligt. Titta så det testas skor, känns efter, diskuteras och letas nya chockfärger. 

 

Och titta så många skor det finns att välja bland. En hel vägg full. 

 

Riktigt lika roligt är det inte med skoprovardag för en spelförstörande mittback av trassligaste märke. 

 

 

Inringat i rött ser ni det hyllplan jag får spana runt på. Svart. Vita ränder. Identisk sedan Nils Dacke ledde sin bondemobb över en våtare äng i den första dokumenterade Copa Mundial-skon senhösten 1542. Bland alla dagens sportbilar till fotbollsskor är den en pålitlig traktor som puttrar igång i alla väder. 

 

En mittbackssko. Eller, rättare sagt; mittbacksskon. Det blev ett nytt par fyrtiotvå-och-två-tredjedelar i eftermiddags. 

 

Dagens mest oväntade var dock att den tekniske trollgubben på topp, Simon Mårtensson, vände hem med ett par Copa – brunkarnas brunardoja – under armen. 

 

Dagens mest nöjda var Jens Sjöström den hele som slog till på ett par guldsvarta F50 i skinn till det facila priset av 2250 svenska riksdaler – inräknat en tjugofemprocentig rabatt. De var så fina, skinande och exklusiva (säljaren sa att de bara kom ut i en upplaga på några hundra skor i Skandinavien) att jag inte skulle bli särskilt förvånad ifall pjucken till slut hamnar på någon hylla hemma på rummet som uppvisningssko för att de var för fina att spela med. 

 

Dagens fråga till läsarpöbeln handlar om Jonathan Jonsson. Han var med i januari då vi var inne i Nolia. Då spelade vi mest små spel och man kunde inte riktigt urskilja vart folk hörde hemma på fotbollsplanen. Sedan blev han skadad i februari, han har haft problem med några magmuskler, och varit borta helt sedan vi flyttade ut på Gammlia – fram tills för någon dag sedan då han började vara med på det mesta utom spelet. 

 

Jag har alltså inte fått någon riktig bild av honom som spelare än – men jag kände mig ändå rätt säker på att vi hade och göra med en defensiv innermittfältare. En balansspelare, har jag fått höra.

 

En slitvarg och bollvinnare, är min sammantagna bild av Jonte. 

 

Men så idag så hördes samma Jonathan Jonsson – bollvinnaren och slitvargen på det defensiva innermittfältet – stå och helt oironiskt föra en diskussion med Adidassnubben om att beställa hem ett par sprinterlätta dojor. Han hördes fråga ifall "de var senapsgula eller mer gröngula?". 

 

Så… ja, nu vet jag inte vad jag ska tro.