Tillbaka från påskledighet,

Hej igen. 

Att leta ursäkter är något av det jag gör bäst, och på frågan varför det inte har uppdaterats i denna UFC-blogg på några dagar så skulle jag kunna komma på ett antal småursäkter. Det har bland annat bjudits på medelhavstemperatur ute som skulle fått till och med en match i World of Warcraft-Allsvenskan att bli inställd med anledning av att någon datanörds mamma höjt rösten och skrikit något om att "du sitter inte inne och spelar data när det är så fint och soligt ute!" för att kanske som ytterligare motivering lägga till något om att "ögonen dina blir helt fyrkantiga". 

I sånt väder sitter man ogärna inne och bloggar. Men den största anledningen till radioskuggan har varit – att det inte funnits så mycket att skriva om. Alls.

Måndagens dagen-efter-match-pass på IKSU, tisdagens lugna fotbollsträning, onsdagens korta sprintpass och torsdagens fotbollsträning som avrundades med ett kvartslångt fyspass har sprungit förbi – kanske för att man någonstans undermedvetet gått och väntat på den två dagar långa påskledigheten över långfredagen och påskafton. 

Men igår kväll – efter två dagar i Norrlands Huvudstad och en söndag i en femtimmarsbuss – var vi åter i träning med fullt fokus på folkfesten vi känner som Boden hemma på tisdag. 

Och ja, det gick precis som det brukar gå för mig efter ett kortare uppehåll. Jag har suttit och kikat på världsklassfotboll hela lördagen, sett hur Rooney slår sina 70-meterscrossbollar och hur Kaká snirklat sig fram. Suttit och undermedvetet tänkt att "så där ska jag också göra på söndagsträningen" utan att någon vis inre röst påmint en om att "det är inte du som slår den där 70-meterscrossen, inte du som har de där känsliga snirklarfotlederna – du sitter på sofflocket och lapar i dig popcorn". 

Så när söndagsträningen kommer så ska man försöka sig på allt det där svåra man sett på teve och i sin naivitet inte insett att man inte klarar av. Det där man inte förstår är avsett för flinka latinska höfter och inte för stela mittbacksresar kantiga leder. 

Jag hade inte många rätt på träningen som äntligen var en renodlad spelträning med först smålagsspel med fyra lag och småmål, sedan ett 3-mot-2-spel i högt tempo följt av ett större spel, sju mot sju, enligt trelagsprincipen. Äntligen en tempo i högt tempo med mycket spelmoment. Det var den första på… ja, väldigt lång tid, och det kändes som att den behövdes för att få upp tempot efter påskledigheten. 

Jag försökte plocka på mig blåstället, glömma allt jag sett och inspirerats av vid popcornskålen i helgen, och kötta och kämpa. Men… icke. Allting gick emot mig. Bollarna passerade mig hur jag än försökte. Inspelen gick mellan benen, skotten alldeles över mina utfläkta ben.

Saker gick igenom alla hål jag lyckades uppbringa. Jag kände mig som en kvinnlig blond porrstjärna på en tysk, fetischerad hårdporrsinspelning. 

Förhoppningsvis blir det bättring på kvällens dagen-innan-match-träning.