Direkt från förlorarcirkeln,

Vi blev ett gediget gäng som slog följe från den lugna förmiddagsträningen för en eftermiddag i speltorskandets tecken. 

 

Jag, Lundström, Jonte Jonsson, Hampus och Simon smällde i oss en buffé på Steve Galloways ställe på Vasaplan. Till tonerna av 85 svenska riksdaler slevade jag i mig två till bredden fyllda tallrikar med stekepäror och köttfärslimpa och tillgodogjorde kalorier i mängder som skulle kunnat mätta en mellanstor somalisk by. 

 

Det ingår såväl husmans- som sallad- och pizzabuffé, men jag kan med handen på hjärtat säga att inte en enda UFC-spelare (inte ens Jonsson som inte ingick i morgondagens matchtrupp) ens så mycket som sneglade åt pizzaslicarna. Det finns en sån karaktär i årets UFC-trupp att Dalai Lama skulle skämmas över sitt syndfulla leverne om han fick träffa truppen. 

 

Det fem man starka manskapet begav sig sedan till Umeåker med fickorna fulla med sedelbunt… nåja, sedla… nåja, en sedel var av värdefull valör. Jag, som rent ekonomiskt kan likställas med en Tjernobylbaserad KRAV-märkt-bonde med sina pengar sedan några år tillbaka låsta i isländska räktrålarfonder, nallade två tredjedelar av nästa veckas matbudget med den nobla ambitionen om att äta inget annat än oxfilé på en bädd av rysk kaviar nästa vecka – eller, vid den nästintill orimliga tanken på förlust, bara halvera portionsstorlekarna ett tag. 

 

När vi så skulle till att lämna in systemet, ett relativt stort ett på dryga 1500 rader med två spikar (de tråkiga och, skulle det visa sig, felaktiga Indigo Broline och Maharaja), så hade vi fått tillökning i spelgruppen. Johan Larsson kunde inte vara där fysiskt – men räkna med att han trots det lägger åtminstone ett finger i varenda syltburk som rör spel och dobbel. Han anmälde sin medverkan i systemet via SMS och vi var till slut sju tappra som stod och försökte jobba storfavoriten Indigo Broline till seger. 

 

Torsk direkt. Dags att åka hem? 

 

Nej. Dags att tilta och leta vinnarspel, platsspel, ja, till och med tvillingspel till förbannelse på de små skärmarna som ser ut att vara hämtade från sovjetiskt åttiotal. 

 

Utan någon som helst lycka, för mig. Jag rev spelbongar i samma takt som en konduktör river biljetter. Jag tyckte jag var halvrätt ute på Conrads Epilog som tvillingspel tillsammans med Maharaja och i Dagens Dubbel, där jag lastade in mestadelen av kommande veckas matbudget, föll min krake (Bachelors Dream) med inte mycket mer än halvannan noslängd. Men jag fick moloket lämna Umeåker utan att ha fått kvittera ut en enda spelbong till verkliga pengar. 

 

 

Simon Mårtensson och hans eminenta, erkänt fungerande taktik för att hitta vinnare i travlopp ("jag går mest på namnen"-taktiken) firade dock stora triumfer och han fick nöjd ställa sig i uthämtningskön inte mindre än två gånger under eftermiddagen. 

 

När hovdammet lagt sig och vi lämnade ett något kyligt Umeåker kunde han kvittera ut en totalvinst på hisnande 40 kronor. 

 

Apropå spel så måste vi faktiskt credda UFC-bloggen en aning som delgav informationen att "det bara var att lasta in" på Umedalen till 1,80. Informationen kom från förmodade skyttekungen Danny Persson själv och, tja, han tog saken i sina egna händer och levererade fyra baljor i 5-2-segern. 

 

Hur vi firade valborgsmässoaftonen? 

 

Det blev inget traditionellt, svenskt valborgsfirande. Jag vet inte riktigt varför vi firar Valborg, jag antar att det har något med Jesus eller hans nära vän Hossianna att göra. 

 

Utifrån hur jag genom åren bevittnat hur vi firar högtiden så skulle jag gissa på att den 30:e april var kvällen då Jesus och hans lärjungar, som då var i femtonårsåldern, fick tag på en flaska importsprit – kanske ifrån någon gammal utköpare vid namn Valborg – och för första gången söp sig apfulla i en lekpark. Nån lärjunge snubblade över engångsgrillen och fick åka på akuten, Jesus var för full för att orka ens försöka läka honom, ett par lärjungar spydde efter bara några klunkar och drog hem, och den där jävla Judas fick till slut bli av med oskulden i en trasslig historia i något mörklagt buskage med tjejen som Jesus suttit och limmat på hela kvällen. Här någonstans antar jag att sanningen "snälla killar får aldrig ligga med snygga tjejer" etablerades. 

 

Nåväl. Vi firade ingen sån supa-sig-harmynt-valborgsmässoafton. 

 

Vi firade den på det sätt som det tillstår tre unga, trötta, något spelförstörda män som måste ladda inför en viktig match på söndagseftermiddagen. 

 

Jag, Lundström och Simon köpte med oss ett par färdiggrillade men kalla kycklingspett från ICA Umedalens delidisk, gick ihop på en stor bytta potatissallad – och begav oss sedan till Simon Mårtenssons hem. Där micrade vi på kycklingspetten och avverkade den ena trötta, avslagna fotbollsmatchen efter den andra. Samtidigt satt var och en med sin mobila uppkoppling och lusläste oddslistor inför morgondagen och frågade då och då högt ut i luften "ifall inte Trelleborg borde vinna imorn" eller "om ni inte tror att Häcken kan klara ett kryss borta". 

 

Lundström satt och försökte jobba in en femtiokronors dubbel som han i ren desperation efter att få en vinst att hämta ut lämnat in på ICA Umedalen. Chelsea till knappa 1,50 och Napoli till löjliga 1,20-nånting som tillsammans betalade ett sammanlagt odds på omkring 1,80. 

 

Den satt till slut – Napoli avgjorde i 85:e – och jag kan se hur Lundström flyttar på storstekarna vid Bromma flygplats spelbutik imorgon och stegar fram och lämnar in sin Långenkupong och kvitterar ut inte mindre än 90 kronor. 

 

Nu ska jag sova. Samling imorgon vid 10-snåret på flygplatsen. Det kommer att bli tufft, vi stöter nu – efter två segrar mot förmodade bottenlag – på ett gäng som öppnat imponerande och verkar vilja vara med i toppen. Men vid elvasnåret imorgonkväll hoppas jag vara tillbaka i lägenheten och få med mig något än bättre än en högklassigare dam ner i sänghalmen – nämligen tre poäng.