Such a perfect day,

 

Att sitta och lyssna till en timmes powerpointpresentation av "politisk kommunikation" är kanske inte en lika bra start på dagen som "Auqa + Mind" – där man tillsammans med ett tjog tanter flyter omkring på flytdon till tonerna av klassisk musik i varmt vatten – men allt som tar en upp ur sängen med någon sorts motivation om morgnarna får räknas som godkända sätt. 

 

Efter två timmar i skolbänken, självklart rebellmässigt placerad längst bak i klassrummet, började jag rulla ner mot stan. 

 

Jag märkte för någon dag sedan att min bakbroms slutat fungera. Hade jag trott bara lite mer om mig själv hade jag antagit att det var någon BK Forward-anhängare som försökt sätta denne mittbacksrese ur spel. Gammliabacken nerför är hur som helst ingen backe man gärna tar sig nerför utan bromsmekanik, så jag stannade till på den lilla cykelbutiken på Berghem för att se ifall det gick att ordna till en billig penning. 

 

"Vi tar en titt", sa cykelnissen och började dra i bromstrådarna på min ståtliga Logan innan han konstaterade att "det här fixar vi direkt" varpå han bar iväg cykeln nerför trapporna in i butiken. 

 

"Ojvoj", tänkte jag och anade det onåd man bara kan känna när någon sorts mekaniker går iväg med ditt fordon i reparationssyfte utan att på förhand gjort upp om någon sorts kostnadskalkyl. Jag väntade bara på att höra honom skrika något om "men titt på’nehär kamremm’n, hä’n ä’jö helt slut den" och "hä’ måstjö bytas allting de’här" och svara "hä’ få vi ta å se" på frågan vad kalaset skulle ta och kosta. 

 

Men icke. Medan cykelnissen började veva med diverse verktyg så fick jag mig en intressant utläggning om hur mycket han hatade Logan, beröm för att någon satt på fina däck på en i övrigt värdelös cykel, en uppskattning om hur mycket min trassliga cykel skulle vara värld på den svarta marknaden och en lång utläggning om hur jag borde köpa en minst femton till tjugo år gammal cykel, gärna en Monark, "för att dom inte görs i den kvalitén längre". 1900 kronor skulle han ha för en grön militärcykel och jag funderar på om det inte kan vara värt att lägga ut det på ett bättre åk. 

 

Med min Logan – som är gjord för en tredjeklassare (och inte ens en sån där cool tredjeklassare vars cykel hade gasdämpare både bak och fram – utan för en vanlig tredjeklassfjant) – blir jag omcyklad av alla. Exakt alla. Även tanten med tre lårbenshalsbrott senaste tvåårsperioden rullar förbi mig – uppför. 

 

Nåväl. När mina bromsar var iordningsställda så undrade – jag skulle inte säga att han bad om – cykelnissen "ifall man kunde få en tjuga för besväret". Jag skämdes inte så lite över att bara kunna skrapa fram två femkronor ur fickan till denne gladlynte hjälte. 

 

Jag vet redan vart min röst på Årets Företagare 2011 ska ligga. 

 

Med nya bromsar och en glad känsla av att det fortfarande finns fina, brinnande människor kvar i reperationsbranschen intog jag en smäckrare lunchbuffé på TC innan jag blev medbjuden på en kaffe på Rosts uteservering av Böni. I det närmast stekande solskenet läppjade jag i mig en mittbackssvart kopp svartkaffe flambojant kopp latte macchiato och vi pratade om finsk fotboll, svensk fotboll, Jari Litmanen, hur Bönis barndomskompis satt på bänken i finska Jaro länge och väl innan han väl fick chansen och tog den – och sedan blev såld till Italien där han numera glider omkring i en Audi TT. 

 

Sen gick jag hem, skrattade till något gammalt The Office-avsnitt och snodde ihop en världsproteinshake – där jag slukade upp halva och tog med andra halvan till träningen, innan man rullade iväg mot Gammlia. 

 

Jag skulle vilja säga att det var en mycket bra dag att vara låtsasfotbollsproffs på. 

 

Och en alldeles perfekt uppladdning inför träningen. En träning som också gick mycket bra för egen del, kändes det som. När jag sedan lottades in i ett världslag på det avslutande poängspelet (jag, Marko, Joel, Hampus i backlinjen – Wennebro, Che, Ali på mitten och Simon och Are på topp) så var det som upplagt för att hämta hem fem poäng och knapra in åtminstone en aning på den där jävla Lundström i poängställningen. 

 

Men icke. Han har något sorts medriggsmoln över sig, den grabben, just nu. 

 

Åtminstone i poängspelet. Kanske kan jag få dra nytta av den medriggen på ett annat plan, åtminstone. 

 

För det här spelet – där jag lastade det jag fick – har Lundström också spelat – och med hans medrigg borde det vara bra chans.