Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar var inte gjorda för mig,

 

Men… nej. Inte ikväll. Inte efter en dag som idag. Det får bli imorgon. 

 

Vardet en av årets hittills finaste dagar idag? Fråga inte mig. Jag har suttit inne och försökt hittat på sidreferenser till en bok jag inte läst till en uppgift jag inte riktigt förstod från tidig morgon till sen eftermiddag. 

 

Därfeter har jag cyklat till en träning där jag stod för en insats som får USA:s krigsinsatser i Afghanistan att framstå som ett enda långt segertåg i jämförelse. 

 

Stuart tog mig åt sidan efter träningen och vi diskuterade mitt spel överlag hittills i matcherna. Jag fick en del beröm, men han kritiserade också en del av mitt spel som jag faktiskt tycker själv att jag är riktigt bra på. Något jag skulle säga är en av mina styrkor – och då är jag ändå så jantelagsmässigt svensk att när jag ska beskriva mig själv och mina styrkor som fotbollsspelare så krystar jag fram en… på en positiv dag kanske två goda egenskaper. Jag blev lite förvånad över hur jag uppfattas från sidan. 

 

… jag bad om att få ta med mig match-DVD:n från båda hemmamatcherna och se själv hur det ser ut från läktarplats. 

 

Sedan kom jag hem till min trötta tallrik icke-stuvade makaroner och stekekorv och den än tröttare turnering vi lärt känna som Hockey-VM på teven. Det enda jag kan intressera mig för när det gäller den turneringen är hur Håkan "Håk-Eye" Södergren klarar sitt uppehälle årets övriga elva månader varje år? Jag vill inte leva i ett samhälle där Håkan Södergren i femton års tid kan livnära sig på en knapp månads Hockey-VM-arbete per år. 

 

… varje år lyfts synpunkter på att man borde lägga ner VM-turneringen eller åtminstone spela den vartannat år. Kanske finns det någon sorts klausul i Internationella Hockeyförbundets stadgar som säger att "det år Sverige spikar sin trupp med att ta in Andreas Jämtin som sista man inför slutspelet – då direktläggs Hockey-VM ner". 

Som om det inte vore nog med trassel och bedrövelser en dag som idag så måste jag avrunda kvällen – jag tänkte på fullaste allvar gå och lägga mig nu vid halv elva-rycket för att undvika mer motgångar – med att delge er en ytterst tråkig UFC-nyhet. 

 

Härom veckan skadade Jonas Nilsson ledbandet i sin tumme och blir borta fortsatt någon vecka till. Ikväll gick en annan ytterspringare sönder. 

 

Ali Jasim skulle slå ett inlägg på en inläggsövning då det vid bollträffen small till i framsida lår. Bristning i lårmuskelns framsida. Jag vet inte exakt läkningsprocessen och återhämtningstiden på en muskelbristning men jag har lärt mig, som tur är inte av egen erfarenhet – ta i trä och allt sånt där – men av andra, att det är ett jävla utdraget helvete.