”If they catch us, they will rape us!”

Mycket spel på dagens träning. 

Vi avslutade med ett straffområde-till-straffområdes-spel. Åtta mot åtta. Poängspel. Jag har inte plockat en poäng sedan Sten Sture den äldre var i ropet. 

Idag var jag nära. Mycket nära. Jag fick läppja på segerns sötma. Hade vinsten i mungipan. 

Men med halvminuten kvar har "Strossa" bollen på mittplanen. När vi är i en dittills relativt trygg, men alltid skör, 1-0-ledning. I backlinjen står jag och Hampe och skriker oss halvt harmynta för att han ska spela bak bollen så att vi kan rulla runt bollen, döda tiden, knyta till gaffeln och hämta hem de fem poängen. 

Men Lundström väljer att slå en svårare djupledspassning. Han får en trasslig felträff, Joel Burström bryter och de ställer om blixtsnabbt. En djupledsboll på Larsson, en passning i sidled till Emil Lindblad Kernell – Umeåbördig mittfältare från Gamla Uppsala SK som tränar med oss – som smackar dit bollen bakom Vlado från nära håll. Precis innan slutsignalen ljöd. 

Och vi tappade fyra pinnar. 

"Strossa", som förmodligen leder hela poängligan, har självklart gjort många avgörande mål framåt under dessa spel. Plockat många poäng åt en trasslig rese som mig själv som bara bidrar genom att stå och skrika och gorma. Men idag får han för en gångs skull bära hundhuvudet. 

Och… tja, när vi ändå är inne på att klaga på vår lagkapten så är uppvärmningarna ofta för enformiga och… tja…

Nästa gång "Strossa" utbrister "två led!" och börjar jogga från sidlinje till sidlinje i uppvärmningssyfte ska jag börja löpa åt ett helt annat håll och gorma nya direktiv. "You’ve had your chance! You’re no leader" ska jag skrika för full hals när "Strossa" försöker vinna tillbaka gruppen till sina envetna hälkicks- och höga-knän-löpningar.