inför Sirius,

Det där var ju rätt kallt. 

 

Sverige slog lika många felpass, tappade lika mycket boll, tog lika många felbeslut och – framför allt – sköt lika snett och vint precis som jag trott på förhand. 

 

Men jag hade överskattat nordkoreanskornas dödsrädsla. Kim Jong Ils kvinnliga armé måste ändå stått för den mest uddlösa insatsen i ett stort mästerskap sedan Idi Amin skickade sina ugandiska trupper till bandy-VM i Murmansk -02. 

 

Nåväl. För de hundringarna hade man kunnat gjort något vettigare för. 

 

 

Som det här. Det här är förstås det mest vettiga man kan lägga sina slantar på under sommarhalvåret. Kanske inte Fredde Pauluns "superjuice" – det är säkert en bluff i paritet med "vitaminvattnet" jag envisas med att köpa för tjugofem kronor flaskan. Men bären, gott folk, bären. Förhoppningsvis blir de en vitamininjektion inför matchen imorgon. 

 

Jag har laddat som sig bör under kvällen med dubbla satser pasta med tillhörande trassligt egenredda såser framför The Office och Seinfeld. 

 

Och oj, vad jag är laddad. 

 

Sirlarna hemma på Gammlia. En tidig seriefinal. Att få stångas med fjolårets ÖFK-lagkamrat Ante Björkebaum. Sätter han åt mig lite extra imorgon så vet ni att det var jag som kom till Östersund som ett yrväder en juliafton med en bloggportal i en svängrem runt halsen och lämnade som den som på egen hand skickat ner bygdens stolthet i avgrunden. 

 

Men det är längesedan nu. 

 

Imorgon ska jag vara bra. Min farfar och min farmor har åkt upp från Sundsvall för att se vad sitt förstfödda barnbarn har för sig. De vill väl kunna säga att han "spelar strålande mittbacksspel i Umeå" när granntanterna och -farbröderna undrar. Inte behöva dölja mitt trassliga boll- och bensparkande bakom påhittade historier om mer accepterade karriärval som att jag "reser runt med ett gäng gycklare och uppträder på norrländska parkeringsplatser" eller att jag "sitter inne". 

 

Och imorgon ska vi vara bra. Jag tror och hoppas att vi, som Örjan berättar om på hemsidan, vågar spela;

Den biten har vi jobbat hårt med i veckan och vi har sagt att om vi ska förlora så ska vi göra det för att motståndarna är bra, och inte bli ängsliga.

 För då är vi bra. Att vi inte ger oss in i någon tjong-och-lyft-tillställning mot det tunga blåsvarta kollektivet. 

 

Vi gjorde en bra morgonträning idag. Vi i försvarslinjen jobbade mycket tillsammans och det kändes bra. Aggressivt och bra. 

 

… i omklädningsrummet efteråt fick jag så det slutgiltiga beskedet om att man håller på att ta det sista steget in i vuxenvärlden. Två spelare, som får förbli namnlösa, satt och diskuterade ifall de skulle "gå ihop och köpa en tub mot nagelsvamp". 

Gå ihop. Och köpa. En tub. Mot nagelsvamp. 

Hade man, när man som liten parvel stod och spelade utomhusinnebandy mot ett mål på gården, vetat att bli vuxen innebar att sitta och dividera priser på och samköp av nagelsvampsmedel på tub – då hade man väl ändå plockat ner skylten? 

 

Jag hoppas vi ses på Gammlia.