Ingen smolk i vårbägaren,

Se så. 

Morgonträningar har genomförts, stortår har testats, poletter har vevats iväg mot jackpottkryddade hägringar, SVT-text-sidan 377 har uppdaterats till leda, miljondrömmar har grusats, bongar har rivits och alla mina arma celler har fyllts med pasta och vatten. 

Med andra ord: ännu en lördag har passerat. 

Den inbitne är förstås väl medveten om att Väsby inte fick med sig en enda pinne hem från Värmland, och att Vasalund, Dalkurd och Kerburan alla tappade två poäng. 

Den inbitne är förstås än mer medveten om att vi imorgon tar emot jumbon HTFF hemma på Gammlia. 

Jag skulle vilja utse det till vårens allra viktigaste match. 

Poängtapp imorgon och det skulle sätta sig som en jätteplump över hela den här fantastiska vårsäsongen. Man skulle gå till ledighet med en bitter känsla. En känsla så bitter att inte ens en varm sommarkväll i Norrlands Huvudstad skulle kunna råda bot på. Man skulle komma tillbaka från uppehållet, till jojo-test och dylika bedrövelser, utan en seger på tre matcher. 

Men så ska det inte bli. Jag sitter i detta nu och kikar på den fantastiska "Stockholm Boogie" på femman. De sitter och läskar vin på en klippa genom en stockholmsk soluppgång. Man undrar lite "varför ägnar man inte sin ungdom åt sånt?". 

Svaret är "tre poäng". 

Att kämpa sig till tre poäng i en betydelsefull fotbollsmatch är med min magra pundarbakgrund (kanske kan jag ha luktat på någon limkork i nån halvsekund under någon pysselstund på fritids) den bästa drogen jag känner till. 

Och imorgon tänkte jag ta mig en jätteladd. Jag blev en grön av avund när jag såg Giffarna rulla ut Degerfors i eftermiddags, ta tre viktiga poäng inför tvåtusennånting helnöjda åskådare – för att sedan kunna ge sig ut i Gatufestvimlet och kanske unna sig att läppja på något alkoholhaltigt. 

Imorgon får jag samma chans. Till tre poäng. Till bra spel. Förhoppningsvis inför tvåtusennånting på läktarna och… tja, Umeå har ju ingen Gatufest, men… kanske… Orup spelar på torget? 

Förutsättningarna i laget är perfekta, så när som på att truppens trassligaste spelare har blivit tillgänglig för spel efter att hans tåskada läkt.