”Det här med snabbhet är bara en fluga”,

Det här inlägget ska handla om dagens dubbla träningar, är det tänkt. 

 

Men var sak har sin tid, och vi börjar med det viktigaste. 

 

Min ovilja att fota med mobilkamera på offentliga platser är, jämte det faktum att jag relativt sällan slänger upp webbkamerabilder på mig själv under rubriken "Dagens outfit", min största svaghet som bloggare. 

 

Men idag vevade jag, i smyg, fram mobilen. För den revolutionära sakens skull. 

 

Så här ser det alltså ut på golvet när man, hjälpt av en doft av nybakta kanelbullar, lotsar sig fram till bröd- och bakelseavdelningen på ICA Superteg. De har tryckt dekaler på golvet, dagen till ära. 

 

Men när man vid åttasnåret på kvällskvisten på självaste Kanelbullens dag – alla matrelaterade högtiders moder – ska köpa på sig ett halvdussin bullrackare att sockerchocka sig igenom tisdagskvällen med…

 

 

… så får man den här synen kastad i nyllet. 

 

Jag letade, med panik i såväl blick som tonläge, upp närmaste biträde. Hon gick en kvick lov runt bröd- och bakelseavdelningen, kom tillbaka och kastade ett leende "nej, tyvärr" i mitt redan nerkastade anlete. 

 

Klockan var alltså strax efter åtta då jag släntrade in efter träningen. Affären stänger klockan tio. Det innebär att i åtminstone två timmar så har folk tvingas vallfärda ut ur butiken – molokna och kanelbullelösa. 

 

Vem står upp för den medelålders tvåbarnsfadern som nu vänder hem på kvällskvisten utan kanelbullar till sina väntande barn som blivit lovade bullfika på kvällskvisten men som nu med gråten i halsen får knapra på något gammalt upptinat havreflarn till mjölkglaset? Vem står upp för det unga låtsasfotbollsproffset som vänder hem till sitt grävlingsgryt och måste tvinga fram ett blogginlägg utan ett halvdussin bullar på en tallrik intill sig? 

 

Den här bloggen. 

 

Från och med nu bojkottar jag ICA Superteg – affären som ligger bara några Rory Delap-inkast från mitt grävlingsgryt. 

 

Vi får se hur länge det håller i sig. En månad borde jag klara, av den enkla anledningen att jag efter dagens jackköp på Kii inte kommer att vara kapitalstark nog att inhandla en enda matvara fram tills nästa löning. 

 

… men jag har lite brungräddat knäckebröd i skafferiet och ljummet vatten finns alltid att tillgå i kranen, så det ska nog gå bra. 

 

Träning, var det ja. 

 

Jag, Wennebro och Larsson tränade tillsammans med några UIK-tjejer på morgonkvisten, under B-Å:s regi. Det gick väldigt trassligt. Väääldigt trassligt. Om Magnus Erlingmark suttit på Gammlias läktare så hade jag efter träningen sprungit fram till honom och begärt direktutträde ur Spelarföreningen och istället gråtande hoppat på bussen mot Sundsvall för att där söka mig en provanställning på Samhall. Efter tjugofem totalskeva lyftningar efter varandra är det lätt att tvivla på att du valt rätt yrkesbana här i livet, så kan vi väl säga. 

 

Det var därför med en viss negativitet som jag rullade in till kvällsträningen med laget. 

 

Men. Så. Från ingenstans:

 

Placerades jag på högerbacken. 

 

Och oj, vilken nytändning det blev. 

 

Joel Burström stukade foten en aning igår, så när startelvans backlinje idag tränade försvarsspel så var det ingen mindre än undertecknad som fick agera högerback. 

 

Och när det var dags för inläggsövning fick jag löpa längsmed högerflanken och vispa in inlägg mot forwards. Jag är inte den som gärna brer på i oödmjuka ordalag, men… jag skulle säga att två av mina inlägg höll allsvensk klass. 

 

Resten av inläggen? De skulle inte göra bort sig på kontinenten. På bänken satt Björn-Åke och (får vi anta) drabbades av svåra deja vú-upplevelser från när en annan gänglig högerspringare – som numera huserar i landslaget – stod och skruvade in inspel på Gammlias konstlade matta. 

 

… noterbart annars från inläggsövningen var att provspelande finnen Jonas Emet inte bara lär vara farlig med kniv efter några Kosken (som finnar överlag) – han såg också ut att vara en riktigt farlig avslutare på fotbollsplanen. 

 

Vi avslutade med elva-mot-elva-spel där startelvan, där alltså Joel Burström ersatts av ett knippe trassel, till slut avgick med en knapp 1-0-seger efter ett misstänkt offsidemål. 

 

Imorgon möter vi som inte spelat så mycket på sistone det nyblivna Division II-laget Tegs SK på Gammlia. 

 

Jag drar laget ur minnet, men jag tror vi ställer upp så här: 

 

Jonathan Johansson

Erik Löfgren, Jocke Kvist, vakant, Hampus Wallgren.

Adam Chenouffi, Jonas Emet, Rajko Komnenic, Jens Sjöström.

Böni, Robin Arestav. 

 

Klockan 18.00 drar skådespelet igång för de som vill se framtidens ytterback (den typ som snart kommer ersätta dagens offensiva ytterbackar då alla inser att attribut som "snabbhet" och "teknik" samt modeord som "överlappning" bara var tidstypiska flugor) storma fram längsmed högerkanten.