Ni kan andas ut,

Joel Burströms fot är åter i speldugligt skick. 

(Konstpaus för att hela fotbolls-Umeå ska hinna slå sig ner på sina bara knän, rikta två fingrar mot skyn och utbrista ett kollektivt "Gud ske pris")

Han var, tillsammans med Rajko, Jonte Jonsson, Lundström och Jocke Kvist, i mitt lag under det avslutande 6-mot-6-spel som vi lekte hem. 

Imorgon har vi ledigt. Det ska bli skönt, inte minst för min vänsterfot som håller på att kapsejsa helt. Trots att jag dragit ner på portvinsdrickandet till bara några glas om kvällskvisten så fortsätter den svårartade gikten att spöka jämsmed hela fotuslingen. Under varje träning. Hela tiden. 

När säsongen är slut – efter de här tre matcherna och efter kortegen längsmed Kungsgatan – så ska jag försöka åka utomlands. Jag tror jag ska ställa in siktet på en destination där det förutom de givna ingridienserna "värme", "sol" och "billiga paraplydrinkar" inte skulle rynkas på näsan åt att jag mot en skälig timpenning bokar in fyra robusta män att kånka omkring på mig i en bärstol. Jag tänker inte ta ett steg om här ska bli någon till fotbollssäsong.

... "för vilka pengar ska han åka utomlands?"

 Har ni inte hört talas om helgens jackpottkryddade Stryktips?