It’s fashion week, and so am I,

Mercedes-Benz Fashion Week pågår för fullt nere i Stockholm. 

 

Det går inte obemärkt förbi. Inte ens för hårdbarkade mittbacksresar i Umeå FC. 

 

 

UFC kommer i år att spela i brandgula bortaställ (den bomben har jag redan släppt, väl?) och självklart kommer det att matchas outfitmässigt med hjälp av ett par orangefärgade fotbollsskor. 

 

Eventuellt. Hittills har jag bara suttit och myst i mina smäckra yttermittfältsskor i soffan i hemmets trygga vrå. Suttit och känt mig teknisk för mig själv. Bortom allmän beskådan. 

 

När vi i eftermiddags hade träning åkte de gamla nötta Copadojjorna fram igen. Jag gruvar mig väldigt för att för första gången beträda en fotbollsplan iförd brandgula skor. Det är ju lite som att en nordengelsk kolgruvearbetare för femtio år sedan skulle ta beslutet att kliva in i hissen med, inte de fackmannamässigt stålhettaprydda svarta arbetsskorna – utan ett par turkosa sockeplast med fransar. 

 

Vi får se ifall jag någonsin vågar ta steget. 

 

Den stora frågan är ju i och för sig hur jag som fotbollsspelare kommer att reagera på att titta ner på bollen och se att det är ett par ytterfötter som för den framåt. Identitetskrisen i det kan komma att kosta Umeå FC åtskilliga terapitimmar. 

 

På dagens träning fanns den unge mittbacken (!) Douglas "Doug" Bergqvist på plats. Blott arton år fyllda hade han redan debuterat för Aldershot i engelska League 2. En kvick googling säger mig också att han spelat ungdomsfotboll för såväl Queens Park Rangers och Reading. Men trots en gedigen bakgrund i Stryktipsland kändes han väl inte som en av de tre-fyra (?) spelarna som ska gå in och spetsa den här truppen inför Superettan. Vi har ju redan fem kontrakterade mittbackar i truppen – och inte ska vi ställa upp med nån sorts 8-1-1-formation borta mot Falkenberg i början av april?

 

Nej. Det vågar jag nästan lova att vi inte gör. Det lutar väl istället åt en klassisk gammal 7-2-1:a. 

 

Ni har märkt hur en köldknäpp har lamslagit hela Västerbotten i dagarna två? Man har gått till och från träning och med nöd och näppe undsluppit att förfrysa diverse lemmar. Man har känt sig lite som Sofia Jakobsson. Fast, ja, fattig. 

 

Köldknäppen ska enligt Peter Kondrup och hans lakejer hålla i sig åtminstone över helgen. 

 

Förstår ni då hur skönt det är att åka utomlands? 

 

Till varma, sköna, vackra, härliga… Finland. Match mot klassiska gamla storklubben Vaasan Palloseura (finska för att "efter bastufylla hotfullt veva vas i någons huvud medelst rundpall") i Vasa imorgon fredag och sedan ny match mot Bönis gamla klubb FF Jaro i Jakobstad på lördagen. 

 

Jag tar förstås med min tillfrisknade datamaskin till öst. Inte så mycket för att uppdatera bloggen (det lär väl kunna hinnas med det också) som för att kunna nätverksspela Championship Manager 01/02. Jens, Karl Morten och "Stigga" verkar alla ha fastnat i 01/02-träsket sedan gammalt, medan jag år för år rört mig vidare mot de nya Football Manager-upplagorna (att jag "bytt FM11 mot FM12" är kanske den största markören för att jag utvecklades som människa ifjol). Jag börjar alltså i ett kunskapsmässigt underläge, men har blivit lovad att som kompensation få nypa CM-seriens mest lovordade buggspelare Maxim Tsigalko. 

 

En snabb googling gav mig av flera av varandra oberoende källor tipsen att "Jonas Lundén and Patrik Antonen are WORLD CLASS PLAYERS!!!" och… jag känner inte riktigt mig hemma i den värld där dessa (med facit i näven tio år senare) habila allsvenska ytterbackar oironiskt tas ut i världslag. Så CM01/02-tips från eventuella nostalginördar ute i stugorna skulle gladeligen tas emot och månne kunna leda mig mot helgens mest prestigefyllda seger. 

 

(Till sist; det är väldigt mycket som är oklart i detta. Varför Vladimir Sudar tagit sig tiden att medelst fotoverktyg tillgodose det – tror jag – inte alltför starka allmänintresset i att se Danny Persson och Jens Sjöström som dansande Chippendales, till exempel. Men jag tyckte hur som att det blev mycket roligt.)