En inställd helg är också en helg,

Jag skrev klart den där krönikan i ett morgonnafs för att hinna tillskansa mig fredagens förpillat förtjusande vårväder. Jag skrev lite om Wallerstedts ankomst och en del om hur viktig helgen skulle bli; att vi äntligen skulle få möta riktigt Superettanmotstånd. Konkret; ett av de där lagen som vi ska försöka ta poäng av under året. 

Man hinner knappt över vackra Tegsbron, som den fina vårdagen till ära bjöd på blida kastvindar endast uppmätta till fyrtio sekundmeter, innan Jonas Nilsson ringer och undrar ifall man "har hört?". 

Jahapp. "Det stod på VK". Ingen Stockholmsresa. Inget Superettanmotstånd. 

Vad göra? Efter träningspremiären på Gammlia (ett mycket kärt återseende av den fullstora planen, av omklädningsrummet och framför allt – av den gemensamma tvättkorgen) berättade Örjan att man velat anordna en internmatch på lördagen. Men detta gick bestämt inte; fotbollsplanen – den oklanderliga, uppvärmda fotbollsplan som vi just utan minsta trassel tränat på – var inte bokningsbar. Detta oförklarliga byråkratitrassel ska även ha drabbat Tegs stolta SK som ska ha fått båda sina planerade träningsmatcher inställda. 

Vi lyckades hur som helst styra en träningsmatch mot Mariehem imorgon. 

I brist på spännande huvudstadsäventyr att rapportera hem om kan vi väl ta med er på en resa bakom kulisserna i en fotbollsstjärnas luxösa tillvaro en matchfri fredagskväll i Västerbotten: 

Jag lämnar in ett Bomben-system på kvällens bandymatcher. När klockan slår sju klickar jag upp Flashscore.com för att i sidans obskyra utkanter följa bandyresultatens fortskridning. 

Jag vet inte med er, men jag kan tänka mig att många självmordsbrev från 21-åriga pojkar har inletts med just orden "Jag sitter här och följer bandy-Bomben…". 

Jag vevade samtidigt upp en Football Manager-save med GIF Sundsvall och sprätte med ett sockersuget vargagrin upp en Colaburk. Jag var aldrig, inte ens under året 2004, så pass fjortonårig. 

Det gav mig dock en värdefull insikt om livet (de flesta livsbejakande insikterna kommer från FM). När jag i framtiden är riktigt stormkokande över min tillvaro ska jag ställa mig frågan "är det här verkligen värt att hetsa upp sig för?" och följa upp med "minns du när grisfarmaren Daniel Bernhardsson gjorde 4-0 för Gefle genom en volley från trettio meter och firade det med Usain Bolt-segergesten? DÅ hade du rätt att vara arg". 

Lördagen? Man kliver upp i ottan för att sittandes på en motionscykel på IKSU skumma igenom VK. Man stannar till på den slasksida i periferin dit ens krönika blivit placerad jämte dödsannonser och bowlingtabeller. Man noterar krasst att den bylinebild som oförhappandes togs innan någon träning lär förlänga ditt ofrivilliga celibatleverne med ytterligare några år. Man ser strax därpå Joakim Kvist glida ner från IKSU:s solarieavdelning och inser att hans tacktal om veckovisa liggningar under UV-lampor var oironiskt. Man inser hur mycket det krävs för att vara snygg. Man får sju rätt på Strykan. 

Sån lördag. 

Hur som helst; det kom väl någonting gott ur denna inställda helg ändå. Imorgon får ni ju nämligen chansen att se Umeås stolta FC premiärmatcha på hemmaplan. Peter Kondrups norska kollegor lovar nollgradigt och stor (STOR!) sol och Vasaloppet har precis avgjorts; ni har väl väldigt få skäl till att inte sitta på Gammlias solsida när klockan slår 13.00 imorgon.