UFC – Mariehem 4-2 (1-1),

Jag kan tänka mig att Henrik Dorsin, vårt avlånga lands kanske största humorgeni, för några söndagar sedan berättade för sina vänner och bekanta att "ikväll börjar den där nya serien jag ska vara med i. Tror det kan bli riktigt roligt! Bänka er klockan åtta". 

 

Kan ni tänka er hur han måste ha känt sig när klockan slog halv nio och han satt där med insikten om att han stulit en halvtimme av folks liv. Att han kanske till och med fått en och annan lägre medelklassens barnfamilj att slösa en bättre påse micropop på hans skräp. Att han, genom utlovning av guld och gröna komediskogar, fått folk på kokning hemma i stugorna. 

 

Där snackar vi om en halvtimme. 

 

Betänk då hur jag känner mig, som medelst lockrop om hemmapremiärsunderhållning, stal två hela timmar av denna förpillat förtjusande söndagseftermiddag. 

 

För det här var ju inte skoj. Inte på en fläck. 

 

 

Den här bilden från Jan Hofverberg tycker jag sammanfattar trasslet. 

 

Jag blev lite besviken när Örjan drog laguppställningen och gick igenom backlinjen med "… Joel, Kalle, Marko, Hogg…". Jag tyckte verkligen att jag hade gjort en bra avslutning på träningsveckan, snudd på riktigt bra, där framför allt spelet med boll hade stämt förträffligt.

 

Jag brukar i regel stänga av öronen efter backlinjen har dragits, jag vet inte varför, men nu ryckte jag till ur min småbesvikna dvala när jag hörde "Löfgren" nämnas bland mittfältsvirtouser som "Henke" och "Wennebro". 

 

"Hade det gått så bra i spelet med boll i veckan?", tänkte jag. "Mittfältsbra?".

 

Svaret var förstås, häri tror jag vi kan enas efter nittio minuters trassel, nej. 

 

Det kändes förvisso helt okej till en början, jag fick komma ur en hel del dueller med boll, spela enkelt och även kasta mig in i några tacklingar som inte osade vänskapsmatch. Men… nej. Jag spelade i stort sett uteslutande innermittfältare fram tills det år jag skulle fylla arton. Dagens match sa säkert många saker; men om den verkligen skrek någonting i mitt trassliga plyte så var det att "du har blivit gammal". För det är ju onekligen ett antal år sedan man var arton år – och som det kändes där jag irrade omkring i min innermittfältsroll. 

 

Jag gav väl malplaceringen ett nylle. 

 

… och då ska vi inte ens börja prata om mina orangea skor smidda av fjäderdun. 

 

Nu var det inte många andra som gjorde några bejublade insatser heller. När jag satt i bilen på väg hem med Hampe och Henke konstaterade vi väl krasst att inte en blåklädd hade kommit upp i normal standard. Ja, förutom nämnde Hampus och hans inhoppskompanjoner som satte åtminstone lite fart på tillställningen sista tjugo och räddade den resultatsmässiga äran med tre mål sista tio. 

 

Walle hade några skarvar i djupled och var som väntat stark i sin targetroll men i övrigt hände det inte mycket kring vårt något fotbollsotränade nyförvärv. Det var överlag en väldig brist på djupledslöpningar och – därigenom, tror jag – djupledsbollar ända tills dess att okontrakterade McNeil och utlåningsaktuelle Böni hoppade in och rörde om lite med löpningar bakom Mariehems backlinje. En backlinje som Janne Jonsson med kollega fick stå väldigt högt med, och när Mariehemsmittfältet låg bara några få meter ovanför sin backfyra blev det oerhört svårt för oss att hitta igenom. 

 

Det blev också en fantastiskt tråkig match att se och en nästan lika tråkig att spela. 

 

Nåväl. Vi är väl inte i position att gråta över spilld hemmapremiärsmjölk när stadens hockeystolthet Björklövens säsong snopet tagit slut efter play-off-förlust mot Olofström. Man kan avundas Lövenspelarna det enorma intresse som finns kring klubben – det är i sanning imponerande – men en säsong som består av sex månaders transportsträcka mot lag som Kovland, Clemensnäs och Bastuträsk följt av tre (3!) riktiga matcher med kniven mot struprackarn; det kan inte vara jätteroligt?

 

Efter morgondagens IKSU-pass så ska två av afrikanerna finnas på plats lagom till tisdagsträningen (14.30, Gammlia, för eventuella intressenter). Dessutom säger vi efter några veckors provspel "hang loose" (de säger så, va, surfare?) till vänsterbacken Ian Hogg som inte lyckats spela till sig ett kontrakt.