”Att göra mål kan bli viktigt i år”, spår experter,

Vi får väl först och främst lov att rikta en lyckönskning mot Umeå IK som drar igång sin säsong i detta nu med hemmapremiär mot anrika och erkänt svårspelade Vittsjö GIK. 

 

Jag hade förstås själv kunnat rört mig mot Vallen för att i solskenet och påskfriden njuta av de tre poäng som med åttioprocentig säkerhet kommer tillfalla hemmalaget – om nu inte tillhandahållarna av spel och dobbel i det här landet är ute och cyklar – och kanske återkomma med en matchrapport. 

 

Men jag har så förpillat ont i halsen. Jag tog nyss en snabb lov på stan för att inhandla diverse kemikalier och en påse bättre löst te med – hålliernu – vitaminsmak. Det var ingen tydlig vallfärd mot Gammliavallen. Inget lemmeltåg i gulsvarta UIK-färger. 

 

… Vittsjö GIK i en hemmapremiär kan väl kanske vara den publikmässiga antitesen till Hammarby IF?

 

Nåväl. Jag noterade att superdupertalangen Hurtig tydligen ska börja på bänken – något som ofört fick mig att tänka på anfallskonstellationer. 

 

Startelvan är ju ute. Jag vet inte varför. Jag har aldrig varit med om att ett lag på den här nivån medvetet – det framstår i Gunnar Johnssons text som att Stuart gladeligen berättat startelvan för honom – bjuder på startelvan redan kvällen innan. 

 

Och vi har alltså Wallerstedt och Danny Persson på topp. Samt Simon Mårtensson på bänken. 

 

Mitt favoritlag är GIF Sundsvall. Det är det lag jag, som icke-spelare, verkligen brinner för. Visst, jag skulle bli glad om Real Madrid tog hem ligan i vår. Men jag skulle inte i raseri sparka sönder en stol på Santiago Bernabeú om Ronaldo missade en straff – så som jag råkade göra på IP när Tobbe Eriksson tofflade en straff utanför mot Örebro, senhösten -08. 

 

(Det var inte alls meningen. Jag bara koksparkade rakt fram och min tunga vinterkänga gick rakt igenom plasten så att en stor skärva flög och landade tio läktarrader ner. Giffarna vann till slut matchen ändå – en Mambo Mumba-nick på övertid – och när matchen var slut kom en gammal, gammal farbror fram, tittade på mig från knappa halvmetern, och väste med barskhet i rösten "fyyyy" i mitt anlete. Jag skämdes väldigt mycket.)

 

Igår såg jag de ställa upp med Emil Forsberg, en mycket skicklig fotbollsspelare men tre äpplen hög och två skålpund tung, som ensam forward i ett 4-2-3-1-system; ni vet, de system där Drogba eller motsvarande nittiokilos dynamisk supergris brukar fronta och uppehålla en hel backlinje. 

 

Det gick inte så bra. Dessutom blev Emil skadad i första halvlek – och då var det ju riktigt slut på forwardsalternativ. Man var tvungen att kasta in Pa Dibba, en Division III-spelare som besitter mycket god snabbhet men framför allt ett fotbollsnamn av hög allsvensk klass, och sedan i sextiofemte minuten – MED TJUGOFEM MINUTER KVAR ATT SPELA – slängde man i numerärt överläge in mittbacken Christian Brink, 2,42m/112kg, som ensam anfallare. 

 

Johan Eklund, en banktjänsteman från Borlänge, är truppens enda renodlade anfallare och han har aldrig spelat på allsvensk nivå. 

 

Jag vill så gärna tro på årets upplaga av Giffarna – men det blir stört omöjligt när de omöjligen, inte ens när de är totalt överlägsna spelmässigt (lex hemmapremiären mot Kalmar FF), kommer kunna göra tillräckligt många mål för att vinna särskilt många fotbollsmatcher. 

 

Umeå FC kanske inte kommer föra särskilt många matcher. Vi kommer kanske aldrig vara överlägsna spelmässigt. Men vi borde ha fog för att tro att vi trots kommer att kunna peta dit mål. 

 

För att vi har riktiga anfallare. Walle har väl ett drygt femtiotal allsvenska mål på sitt samvete. Danny har vunnit Division I:s skytteliga två gånger. Simon gjorde tio baljor på tretton starter ifjol. 

 

Jag tror, framför allt efter att ha sett GIF Sundsvalls stundtals fina spel men totala uddlöshet på grund av forwardsbrist, att det kan bli en viktig faktor för Umeå FC:s 2012. 

 

Vän av ordning undrar ju dock om nu ens anfallares främsta uppgift är att göra mål…

 

Urval av Umeå FC:s försäsongsskytteliga: 

Erik Löfgren, 2.

Danny Persson, 1.

Simon Mårtensson, 1. 

Jonas Wallerstedt, 1. 

 

… varför sitter jag här hemma?