Borta är Vladimir Sudar (sträckning), Hampus Bohman (sjuk) och Erik Löfgren (blogg),

Hej. 

Idag är det annandag påsk. Då är vi alla lediga. 

Vissa för att det är en röd dag. 

Andra för att de inte är uttagna till den sextonmanna matchtruppen till Superettanpremiären. 

Den första kategorin kan bjuda in hela släktträdet att under glädje och gamman kalasa på överblivna slamsor av påskaftonens lammbog. De kan spela sällskapsspel. De kan samlas runt farfar i länsstolen som berättar gamla lumparskrönor. De kan ha väldigt trevligt. 

Den andra? Vad fan gör vi som tillhör den andra kategorin? Vi som dessutom – till råga på bedrövelsen att vi inte får följa med som spelare – är tänkta att rapportera hem UFC-nytt från premiärfronten? 

Jag borde förstås vara nedslagen, mörbultad till oigenkännelighet mentalt, över det faktum att jag 22 år gammal lämnas utanför, inte en startelva, utan en matchtrupp i Superettan. Speciellt jag; vars självbild består till den allra största delen av hur det går på fotbollsplanen – och bara den lilla, lilla strimma som blir kvar av min självbild baseras på hur det går i de kvällsliga partierna Football Manager. 

Men äeh.

Jag vet om att jag har varit som allra sämst – oh, ni minns väl Luleå hemma där jag trots ett matchavgörande mål var inget annat än en skymf mot den sport vi lärt oss älska – under de två-tre veckor som betytt som mest under försäsongen. De veckor där startelvan verkligen utmejslades lufsade jag runt lytt som en vådaskjuten gammal rävkrake; sned och vind i varenda muskel som vore min kropp en fallfärdig rivningskåk. Men så fick jag hjälp av en extern hälsoguru – och, vips, så har jag de två senaste veckorna varit tillbaka i gott slag igen. 

Jag visste ju att det inte skulle räcka till den här veckan. Men håller jag uppe den här nyfunna nivån framöver så… ja, jag hade inte vigt mitt liv åt fotbollen, inte bott i det här grytet, inte levt på detta existensminimum ifall jag inte trott på att när jag är som bäst så ska jag spela ordinarie i Umeå FC. 

Nog om mig. 

Jag ville bara poängtera att jag sitter här idag med ett förhållandevis gott lynne och jag är öppen för att fylla denna blogg med allt ni kan tänkas vilja få serverat er på denna premiärmåndag. Jag vill ju bidra. Om inte på planen denna vecka, så bloggledes.

(Oh, vilket oerhört analläspande det där sista måste ha låtit som, ifall ni trodde att jag trodde att Örjan och Stuart läste den här bloggen. Men det tror jag inte. Jag vill bidra för er vinning, kära men fåtaliga bloggläsarskara)

Så… vad vill ni att jag ska fylla denna UFC-blogg med denna premiärdag?