Jonte Johansson och Kung Erik efter matchen,

Jag ringde upp Kung Erik som satt på spelarbussen på väg mot Landvetter. 

 

(Nya, SEF-godkända profilbilder på svenskfotboll.se.)

 

Jahapp… beskriv matchen. 

– Det var väldigt jämnt i första. Inget skönspel, men vi hade några fina kombinationer och med lite tur hade vi kanske kunnat få in nån till i första. Men det var ganska jämnt. Sen blev andra riktigt kämpig. 

 

Hur då kämpig?

– Vi fick kriga rejält. Det var i stort sett bara försvarsspel sista fyrtiofem. Och kallt var det. Riktigt kallt. Och det blåste. 

 

Gammliavindar?

– Kallare än Gammliavindarna! 

 

Hur överlevde vi den andra halvleken?

– Det var en riktig kämpainsats. Det var inte många som stack ut utan det var kollektivet som krigade på. Det måste ha varit riktigt tråkigt att ha sett matchen. Publiken blev frustrerade och till slut blev Falkenbergspelarna frustrerade, framför allt när vi tog lång tid på oss på utsparkar och sånt. 

 

Fortsätt.

– Ingen föll ur ramen även om det blev tungt och mycket försvarsspel och… jag kan inte räkna till några fler jätteheta chanser förutom det där ribbskottet dom hade. 

 

Mycket beröm till vårt tunga anfallspar via de kanaler jag hade tillgång till. Hur funkade anfallsspelet?

– Dom fick fast många bollar och jag tycker vi hittade ganska mycket ytor. Vi hade sett på matchvideon att de lämnade yta på kanterna, så där hittade vi mycket yta. Speciellt Larsson fick väldigt stora ytor. Sen var vi riktigt starka på fasta. 

 

Hur såg målet ut?

– Det var en tilltrasslad situation måste jag säga. Nån nickar ner, det kan ha varit Kalle eller nån av deras och det blir rörigt och på typ tredje försöket sätter Danny upp den i nättaket. 

 

Du och Wennebro – två kreatörer – på en regnruskigt trasslig gräsplan i en Superettanpremiär. Hur gick det? Fick ni röra några bollar?

– Litegrann. Jag tycker vi var klart godkända med tanke på underlaget och att det var premiär och så. Stundtals tycker jag vi hade fina kombinationer, men det var ju ingen konstgräsplan direkt. Och… ja, vi som lag gynnades nog mer av det än vad Falkarna gjorde. 

 

Mohammed?

– Han var bra i första, sen kom han bort lite i andra och fick inte så mycket boll. Men klart godkänd. 

 

Backlinjen i stort?

– Marko och Kalle vann allt i luften. 

 

Varför i helvete ska du dra upp det där för? Det där skriver jag inte. Det vet du. Var tränarna nöjda efter matchen?

– Dom var nöjda så klart med kämpainsatsen. Vi har inte pratat på riktigt än, men dom var nog ganska nöjda. Det handlar om att överleva nu i början, att ta så många poäng som möjligt och komma in i det här. 

 

Kan du säga att vi är som en traktor i år igen?

– Ja, men det skulle man väl kunna säga. Vi måste ha samma vägran att förlora som vi hade ifjol på våren. 

 

Jaja. Nu har du fått din kontraktsbetingade mediatid. Ge luren till vår debuterande Jonte Johansson. 

– Kan jag inte få hälsa ti…

 

Ge Jonte luren!

 

Jonte Johansson tar emot telefonluren. 

 

 

Hej Jonte, gratulerar till världsdebuten. 

– Det var ingen jävla världsdebut. Näe, fyfan, men det var skönt å få’re bortgjort. 

 

Vadå? Kändes det inte bra?

– Jo, det kändes väl bra, backlinjen var jävligt bra och stabil, men jag var slarvig på smågrejjer som insparkar och sånt. 

 

Många drogs direkt ut till inkast, läste jag. 

– På slutet, i vinden och blåsten och så, lät det som att dom skrek "TILL INKAST, TILL INKAST" från bänken. Så då sorkade jag ju ut den som fan. Direkt ut till inkast. Sen alla ba’ "vafan göru?!". Dom hade skrikit "SNABBARE, SNABBARE" för att jag inte skulle få en varning. 

 

"Till inkast, till inkast"… Är det Kålaboda du kommer ifrån?

– Ja.

 

Bara kollar. Deras mål lät väldigt tilltrasslat. Beskriv det. 

– Jag går ut på en boll, rätt tidigt, jag ser vart bollen ska komma. Sen bromsar bollen in i motvinden, och jag ska försöka rensa iväg den på ett tillslag. Vi är typ tio meter utanför mitt straffområde. Bollen studsar upp när jag ska slå till den, så jag skickar den rakt upp i luften. Nån av deras får bollen och passar direkt till nån liten kvick spelare (Christoffer Carlsson, redaktionens anmärkning) som drar typ tre spelare och skjuter tunnel på Marko och in vid min ena stolpe. 

 

Hade du några andra ageranden?

– Dom hade ett friläge i början som jag tyckte att jag kom ut på jättebra så att han fick skjuta utanför. Det kändes bra. Sen hade dom ett ribbskott när han fick dunka på från nära håll. Annars hade jag jättelite och göra, framför allt i första halvlek, och det var cepekallt. 

 

Du var ute och boxade på några hörnor?

– Ja, dom försökte ställa mycket folk framför mig och dom stämplade mig varje gång jag rörde mig. Jag råkade boxa en boll i röven på Wennebro i första halvleken, men bollen studsade tillbaka rakt i famnen. 

 

När spelade du riktiga tävlingsmatcher senast?

– Jag har ju stått i ettan med Skellefteå, men jag klättrade fem divisioner idag från där jag stod ifjol; i fyran med Sunnanå. 

 

Var det nervöst inför matchen?

– Näe. 

 

Visst! Det här är en blogg. Ingen läser. Erkänn. 

– Bussrisan dit var nervös. Men sen kändes värmningen så pass bra att jag inte var ett dugg nervös när jag gick ut. Kanske var jag för lite nervös till och med. 

 

Du gillar ju glass. Hur ska du fira det här?

– Jag tänkte sms:a dig förut, att jag laddade upp med en Ben&Jerrys i lördags. Det var därför det gick bra idag. Men det ska nog bli en segerglass ikväll.

 

Danny Persson, kvällens poängräddade och lagets okrönte sötsakskonung, låter SMS-ledes meddela att han firade sitt första Superettamål i karriären med att sno tre välförtjänta gifflar från tränarnas fika efter matchen. "Det blir nog en fredagsmix senare…", fortsätter han.

 

På en måndag!

 

Ingenting sammanfattar väl festligheten i att vi premiärnöp en poäng nere i det svårspelade halländska regnrusket som det.