Varg i veum…

Jag blir lite ledsen när jag läser om vargen som skjutits i Dockas… Först flyttas den långt bort från sitt revir och påbörjar en lång vandring hem igen. Förmodligen kände den sig vilsen och långt bort från välkända marker. När den väl kommer nära hemmet, skjuts den, eftersom renarna snart ska kalva i området den ska färdas genom…

Att man överhuvudtaget försökte flytta vargen, ner till Dalarna, berodde ju på att den var genetiskt värdefull för den svenska vargstammen. Men varför då avliva så snabbt? Regeringen och Naturvårdsverket talar med dubbla tungor i det här ärendet, anser jag. Med tanke på vad själva den misslyckade flytten kostade, vill man visa att "i det här landet bryr vi oss om våra vargar", de är så värdefulla för vår fauna att vi investerar en massa pengar i dem… för att i nästa andetag avliva samma värdefulla individ, när den inte uppför sig som önskat.

Jag vet också vilken attityd de renskötande samerna i området har till våra rovdjur och jag kan, delvis, förstå den. Detta efter att som barn många gånger, med hjärtat i halsgropen, besökt vår närbelägna sameby för att höra om det skjutit vår bortsprungna hund. Han kunde lätt misstas för en varg på håll och vi fick alltid nekande svar. Naturligtvis, vargen var fridlyst på den här tiden! (Som tur var återfann vi oftast den kärlekskranka jycken hos löptiken i grannbyn!)

Jag önskar att det fanns en enkel lösning på det problematiska förhållandet mellan rennäringen och våra rovdjur. Att urskiljningslöst döda är kanske inte rätt metod.