Våldet i skolan

Så bra att våldet mot lärare uppmärksammas! Med tanke på hur arbetsmiljön för lärarna ser ut och med kännedom om vilken procedur det kan vara att få till stånd en polisanmälan, så anser jag att detta bara är toppen på isberget.

Lärare är ofta förhindrade att själva göra en polisanmälan, det ska gå via skolans rektor och där tar det ofta stopp. För att i möjligaste mån rädda skolans rykte och inte bli utsatt för ett media- drev, förhalas, och ibland förhindras, polisanmälan.

Sen kan man också diskutera kränkningar, som vuxna i skolan utsätts för. I ett tidigare blogginlägg har jag redovisat vilka tillmälen jag uppfattade under en enda lektion i åk 7. Det var många nedsättande ord och fraser som användes och ändå var detta bara noterat under en bråkdel av en skoldag…

Allt våld som används lämnar inte synliga blåmärken, de som skapas på insidan syns inte, men kan ta längre tid att läka än de synliga. Jag har ibland tagit upp elevernas vokabulär med dem själva, när jag tycker att en klass spårat ur.

Ett frekvent citat, som ofta kommer upp vid sådana diskussioner, är att någon av eleverna säger att "ett barn kan aldrig kränka en vuxen!". I mina ögon säger det uttalandet en hel del om elevens uppfostran och hemförhållanden, de har alltså fritt fram, carte blanche, att säga precis vad de vill till de vuxna i sin närhet… Vem har gett dem den friheten? Skolan har idag arbetsplaner mot kränkande behandling och arbetar regelbundet med dessa i skolarbetet, så vem kan det vara som sagt detta till barnet?