”Vem städar hemma hos ett bögpar?”

 
En ungdom jag träffade ställde just denna fråga till mig, jag hajade till och undrade hur hon menade? Ja, fortsatte hon, ingen av dem är ju kvinna…så hur gör de?

Hon var fjorton år, så hon må vara förlåten, men hennes fråga visar en del av de attityder och föreställningar som florerar bland våra ungdomar. Troligtvis är hon uppvuxen i ett hem där kvinnan tar det största ansvaret för hemarbetet, kanske hela ansvaret. I hennes ögon är det märkligt, konstigt, att en man städar.

I mina ögon är det däremot en självklarhet att männen deltar i hemarbetet. Total jämlikhet tror jag däremot inte går att uppnå. Ur min synvinkel ska de olika arbetsuppgifterna fördelas efter förmåga och kunskaper. Varför ska jag putsa fönstren, när jag får ett uselt resultat? När min sambo putsar får han alltid ett nästintill perfekt resultat.
 

Någon skulle kunna invända att jag ska putsa fönstren, eftersom övning ger färdighet, men, i sanningens namn, det är mer effektivt att lägga mina resurser på något annat, något som jag har större förmåga att genomföra snabbt, effektivt och med bra resultat. Det handlar helt enkelt om att skapa en effektiv resursfördelning i hemmet.
 

När jag snabbt inventerar bekantskapskretsen, inser jag att verkligheten inte ser ut så. Av dem som lever i parrelationer verkar det som om det huvudsakligen är kvinnan som ansvarar för de traditionellt ”kvinnliga” hemsysslorna, städning, matlagning, barnpassning och blomskötsel. Medan männen ägnar sin tid åt bilen, gräsklipparen och sin egen fysiska träning.
 

Det är skrämmande att vi inte har kommit längre! Vad hände med kvinnans frigörelse? En period var det mer självklart, än vad det verkar vara idag, att hemarbetet var bådas ansvar och skulle fördelas någorlunda lika på båda parter. Detta som en motreaktion på en tidigare mer strikt fördelning av sysslorna utifrån kön. Är det motreaktionen på jämställdheten vi ser nu? En återgång till en mer traditionell syn på män och kvinnor?