”Om den går sönder får jag en ny…”

Under en friluftsdag för några grundskoleelever noterade jag hur man kan roa sig under tiden man väntar på att klasskamraterna ska gå i mål. Förutsättningen är att alla har en mobiltelefon, med sig och det har ju de flesta, nuförtiden. Även mycket unga elever medför sin mobil till skolan, den kan ju användas till så mycket!

 Man kan sitta i ring i gräset, fem- sex stycken, och släppa sin Iphone från en viss höjd, rakt ner i backen. Gång på gång. Ibland med påslagen telefon, ibland med avslagen telefon. Den studsar så roligt när den träffar grästuvorna!

 När jag, som vuxen, påpekar att det kanske inte är så nyttigt att göra så, ifall telefonen skulle råka träffa en sten, eller något annat hårt föremål gömt i gräset, möts jag av en oförstående min och svaret att: ”Min telefon är ändå gammal och om den går sönder får jag en ny… en av den senaste modellen.”

 Jag kan inte låta bli att undra vem som lärt barnen detta beteendemönster och förhållningssätt?