Jag överlevde!!!

Körde till jobbet i morse. Kom dit strax innan åtta. Det var en gråmulen, lite disig och regning morgon. Många föräldrar valde nog att skjutsa sina barn till skolan, just på grund av den anledningen. Andra valde att låta sina barn ta, den nyss framtagna, cykeln, eller gå.

 Framför skolans ingång, stod det därför en fem- sex bilar som lämnade av barn. Barnen hade fullt fokus på att så snabbt som möjligt ta sig in i byggnaden, undan regnet och chaufförernas fokus var nästa anhalt, arbetet.

 Jag bevittnade ett antal rivstarter, det är viktigt att passa arbetstiderna, och ett nästan lika stort antal tvära inbromsningar, för att inte kollidera med någon annans unge, bistert fokuserande på skolporten.

 Närmare vägen låg cykelparkeringen, där vinglande cyklister slirande försökte ta sig uppför trottoarkanten, samtidigt som de, efter bästa förmåga, försökte parera sina klasskamrater, som lika målmedvetet hade siktet inställt på skolans port. De var dessutom tvungna att se upp för bilarna, som raskt avverkat dagens första etapp…

 Med förundran betraktade jag trafiksituationen och tänkte att det var, i det närmaste, ett mirakel att alla klarade sig helskinnade ur äventyret. Men, så här ser det ut utanför de flesta skolor i stan, varje morgon, året runt och turligt nog har vi varit väldigt förskonade från olyckor, men det är med en lättnadens suck man ställer bilen på parkeringsplatsen och tänker: Det gick ju bra, idag också!