Rastvakt

När jag jobbar på låg- och mellanstadiet brukar jag få gå rastvakt. Ofta är det lite dåligt väder när jag får ha mina rastvakter. Lite regn i luften, eller regn som faller ner, isande vindar som piskar i ansiktet och får mig att frysa genom märg och ben.

Men, jag antar att jag får skylla mig själv. Som inte köper ett gore-tex ställ som klarar alla sorters väder. Nu går jag ju inte rastvakt så ofta. Det brukar bli en, tre- fyra gånger per läsår och kanske hälften av de gångerna är det inte så pjåkigt väder. Därför anser jag att det är lite onödigt att investera i värsta utekläderna för dessa tillfällen. Dessutom har jag ett riktigt OK gore-tex ställ redan, men det har jag använt i stallet, så det luktar häst och är inte lämpligt att använda bland eventuellt allergiska barn.

Om ni inte vet vad som menas med att gå rastvakt, kan jag förklara så här: En vuxen person, som vistas ute på skolgården, iförd reflexväst och bevakar att inget barn gör sig illa, eller att inga bråk uppstår.

Men, det finns något mystiskt med att gå rastvakt också, förutom att man på vissa skolor bytt namn på företeelsen. (Där är man rastvärd eller uteansvarig…) Det mystiska består i, att på vissa skolor står det inte på mitt schema att jag ska gå rastvakt, men på något sätt hamnar vikarien där ändå. Den ordinarie rastvakten får, plötsligt, viktiga och brådskande saker att göra och måste med kort varsel ordna en ersättare. Och det blir ofta vikarien…