Eller?
Höstrusk
Det går alldeles utmärkt att gå på långpromenad i höstrusket, har jag märkt 🙂
OK. Det känns inte kul när man vet att man ska bege sig ut i spöregnet. Man vill, liksom, hellre stanna inne och kura i soffan.
Men, när man väl är ute i det känns det helt OK. Efter ett tag har man till och med fått upp värmen och pulsen.:)
Sen, är det ju helt underbart att få en varm dusch och en stor kopp te, när man kommit in igen. 🙂
Borstj á la Kiev
Borstj är ju en gammal klassisk rysk soppa. Vid mitt besök i Kiev provsmakades den på olika etablissemang och var alltid en aning olika på varje ställe, men alltid smaklig och god.
Under en guidad rundvandring i staden kom turistgruppen att prata om denna soppa med vår lokala guide. En av besökarna sade sig ha ätit borstj på en fransk stjärnmärkt restaurang i Paris och han påpekade högt och ljudligt att den Ukrainska borstjen inte var äkta vara!
Vår guide försökte förklara vad borstj var, ursprungligen. Soppa var, en gång i tiden, mat för de fattiga. Alla soppor blev olika, eftersom man stoppade i det man hade. Vissa soppor var helt vegetariska, medan andra innehåll kött, om det fanns att tillgå. Köttsorten berodde på vad som fanns tillgängligt. Men, eftersom man i regionen odlade mycket rödbetor, innehöll soppan alltid rödbetor!
Så, passa på att servera en Borstj á la Kiev ikväll, nu när det är säsong för rotsaker. Om du har kött eller korv hemma kan du ju skära ner det i soppan. Man tager vad man haver- och resultatet blir en äkta borstj. 🙂
”Vem är du idag?”
Ofta, ofta får jag frågan ”Vem är du idag?” när jag kommer till jobbet. Det är kanske inte så underligt att folk frågar, de vill veta vem av kollegorna som saknas idag, vem som inte är där.
Men, om man tänker efter lite, är frågan inte alltför enkel att besvara! Är du ”den arga” idag? Den stressade?
Många människor påverkas av sin sinnesstämning och visar upp olika sidor av sig själva, olika dagar. Och det är nog en ganska bra egenskap. Om alla alltid var likadana, tänk så tråkigt livet skulle kunna bli! Man kan överraskas av en arbetskamrat som helt plötsligt sjunger i hissen eller bjuder på fika. Det är sånt som piggar upp tillvaron, så här i höstmörkret.
Så vem jag är idag är inte alldeles lätt att veta, men vem jag vikarierar för är desto enklare att besvara 🙂
Tiden går fort…
I en vanlig högstadieskola kan man undra vart tiden tar vägen?
När en lektion startar är ofta cirka hälften av eleverna på plats, resten droppar in men jämna mellanrum, kanske trettio sekunder mellan varje. Innan alla är på plats har, ungefär, fem minuter av lektionstiden förflutit… Sen ska närvaron kontrolleras och eleverna ska få instruktioner inför dagens arbete. När detta är färdigt, vill många elever sitta i grupprum, eftersom där är tystare/ de kan jobba mer ostört än i klassrummet.
Sagt och gjort, läraren hjälper eleverna att hitta ett grupprum i skolbyggnaden där de kan sitta och jobba. Om man har otur kan man få leta länge efter ett ledigt krypin och när man väl hittat ett återstår cirka hälften av lektionstiden…
Senaste kommentarerna