Ibland ÄLSKAR jag min katt…

I söndags morse, dagen efter årets första femtioårsfest, väcktes jag av ett monster som frenetiskt studsade runt i min säng. Upp o ner, ner o upp, krafsa lite i mattes ansikte, hoppa på bröstkorgen och tugga lite på håret…

”Matte! Matte! Matte! Jag vill ha frukost! NU- NU-NU! Jag är skithungrig! Kom igen nu!”

Långsamt kollade jag klockan… 06.57!!! Svor tyst inombords och insåg att jag inte skulle få sova vidare, om hon inte fick sin frukost. Hasade mig ut till matskålen och serverade delikatesserna till damen. Hon åt med god aptit och jag insåg att jag skulle inte kunna somna om, det var lika bra att göra frukost till mig själv, också!

Och vad gör kattskrället sen då, tror ni?

Mätt och belåten:

IBLAND ÄLSKAR JAG MIN KATT! MEN INTE ALLTID…