Fetröjarn i Minneapolis

Av , , Bli först att kommentera 1

Nu har jag gjort stan. Som fan. Jag har varit ute och klubbat järnet på Spin. Har tänkt väldigt mycket på VK medan jag varf där, av någon anledning. Kanske är det för att den krönika jag skrev efter min artonårsdag om min utgång i Umeå, kändes helt reviderad då Spinn verkligen var den ultimata köttmarknaden. Jag hann gå i en spya, vad jag vet av, och vet inte riktigt hur många som hann trycka sina skrev mot mig. Tillslut hittade Maria, en anna au pair en kille hon hänge med som var riktigt trevlig och så, påminnde faktiskt om Andreas. Han hade i sin tur två kompisar som var av den roliga sorten som inte tafsade. Så där blev det mycket dansning. Jag har dansat riktigt mycket och nej, jag hade faktiskt inte druckit medan jag var där eller innan. Jag är laglydig och jävligt duktig. har nu mer Ink än Kat von D men är helnöjd med en kväll med strippor på pålar. JA, ni vet såna där tjejer som är och dansar halvnakna i mitten för att uppmuyntra till ännu mer kön-mot-kön-dans

Hur man säger ja (till frihet?)

Av , , 2 kommentarer 1

Nu är jag ute ur helvetesgrottan. Jag fick inte ens ett hejdå. Nu bor jag i Stillwater, som inte är bara lite pitoreskt. Jag har två värdfamiljer på G, en utanför Chicago och en i New Jersey. Sen vet man ju att en till familj kommer att bli ledig i och med att Emil från Norrköping fick sparken. Två flickor på tre år där. Det skulle också vara bra. Men det kommer ordna sig huvudsaken är den att man inte är kvar hos min tidigare värdfamilj.

Jag hade så himla kul ikväll. Jag åt på DOnken och pratade svenska med tyskarna. Lärde dem hur man säger "ja".

 

Och nu är FBI efter mig

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag har fått veta att jag ska jobba till ett imorgon. Visserligen är det inte länge, men det är ändå hela två timmar längre än vad det var sagt innan. Jag jobbar nu också, men har tagit en treminuterspaus för livsuppehållande åtgärder som att skita och blogga.

Så, imorgon vid 13 bär det av till Stillwater. Jag har alltid min mobil redo för samtal från nya matchningar, men de enda som ringer är telefonförsäljare som babblar om FBI-rapporter.

passerat point of no return

Av , , 1 kommentar 1

Alla papper är signerade och jag räknar timmarna tills dess att jag kommer härifrån. Det är svårt att vara engagerad när man bara vill ut. Hur gick samtalet då? Jo, snabbt och smärtfritt. Jag var i princip den enda förutom LCCn som talade. Jag sa som jag kände om allt. De sa att det är fel på min personlighet. Igår sa värdmamman när jag frågade henne varför hon inte ville ha mig här, och hon svarade att jag inte skulle ta det personligt. Man ska akta sig för klyshor när det ät så tydligt att det inte stämmer. Jag menar, hur ska jag inte kunna ta det personligt att det är fel på mig som person?

Jaja, saker känns då i alla fall mycket bättre nu. Imorgon ska jag packa ned alla mina saker. Jag saknar alla där hemma jättemycket, men jag vill stanna kvar i staterna hos en ny familj.

 

Utkickad och arbetslös

Av , , 4 kommentarer 1

Okej, jag blir utkickad. Och lika bra är väl det. Papper signeras imorgon och på torsdag flyttar jag ut. I väntan på en ny familj får jag bo hos min LCC, hon som är min kontaktperson här och en ny matchningsprocess börjar. Jag kan alltså hamna var som helst nu. Tur att jag inte är ensam i den här världen och har min familj och vänner.

Käpprätt åt helvete

Av , , 3 kommentarer 0

Okej, nu har allt, i en rask takt, hunnit gå lite käpprätt åt helvete. Vet inte var jag ska börja och jag vet ännu mindre vart det här kommer att sluta. Som det ser ut nu är det en ny värdfamilj som ligger i min framtid.

Jag har tyckt att det har varit jobbigt med inkonsekvensen i det här hushållet. Det som sägs är inte det som i slutändan görs. Ena dagen ska jag säga åt barnen att göra på ett sätt, nästa dag på ett annat. Att personer som inte är bland värdföräldrarna kommer in och gör saker som att byta ut maten som jag serverat dem, mot något annat gör mig irriterad. Att någon annan har repat bilen som är min att använda, så att värdpappan tror att det är jag som gjort det har fått allting att bli lite för mycket. Jag berättade det för min kontaktperson här och hon sa att familjen har länge velat att kontakpersonen skulle hälsa till mig att de ville att jag skulle överväga att byta familj. Det har de tydligen sagt så gott som direkt då jag kom hit, men de har ringt och bussat på henne mer idag om det på grund av bilhistorian. Så min attgöralista imorgon består av:

– Be om min lön jag fortfarande inte fått

– Berätta för dem hur det ligger till med bilen

– Berätta för dem hur jag känner inför avsaknaden av fasta regler, och fråga hur det är tänkt att jag ska förhålla mig till det

– Fråga dem hur de känner inför ett byte, om de vill att jag ska fortsätta jobba tills jag har en ny familj, om de vill ha med mig på deras semester eller om de helst vill slippa se mig.