Skidskyttedamernas tränare Wolfgang Pichler lovade 50 Euro till var ing en av de svenska tjejerna som skulls kjuta fullt i VM-sprinten.

Två klarade kravet, Anna-Maria Nilsson och Helena Ekholm.

Nu dubblar  den dynamiske tyske tränaren budet till söndagens jaktstart.

Pengarna ska betalas ut i form av shopping under världscupavslutningen i Oslo.

Wolfgang säger med glimten i ögat att han vet vad shopping betyder för kvinnor.

Undra vad som skulle locka Björn Ferry. Några granplantor att sätta ut i den egna skogen kanske?

Det är mycket Norge just nu. Northug och kompani gör det inte lätt för oss borta i Oslo på skid-VM. Till och med Björn Ferry tvingar i Chanty Mansijsk svara på frågor om Northugs uppträdande till en norsk journalist.

Till råga på allt blev det norsk medalj i herrarnas sprint men som väntat ingen svensk.

Då var det skönt att se att gamla Anja Pärson fortfarande levererar.

Seger i störtlopp i Tarvisio gör mig stolt borta i Chanty Mansijsk. Stolt som svensk men minst lika glad för Anjas skull.

Hon var värd den segern.

Folk i allmänhet borde se mer på vad hon gjort och uppskatta henne därefter.

42 segrar i världscupen. Frånsett en numera äldre gentleman från samma Tärnaby som Anja finns det bara en handfull med fler segrar.

Stort.

Arnd Peiffer är 23, tvåan Martin Fourcade och trean Tarjej Bö är också bara några och 20. En ny generation är på väg att ta över skidskyttet på herrsidan med andra ord. Vill gärna påpeka att dagens bäste svensk, Fredrik Lindström bara är 22 han också.

Hur många av de unga som har nerver någ att hålla Björn Ferry och andra 30+ före sig också i jaktstarten återstår att se.

Just skyttet kommer att avgöra. Totalt sett var skyttet uselt under sprinten. Av de 125 som kom i mål var det bara två, fyran Makoveev från Ryssland och Marcel Lapnders från England som sköt fullt. Engelsmannen dock sämre placerad än samtliga svenskar.

Kanskwe inte så konstigt, vem har hört vtalas om skidande engelsmän. Det där med skyttet däremot kunde ju redan Robin Hood även om han använde båge och knappast var lika bra som han framställs i filmversionerna.

Har varit ute och gått på förmiddagen. En rätt lång promenad tillsammans med TT:s Thomas Eriksson. Vi fick för oss att knalla ut till en ensam fiskare på floden. En vindpinad varelse som precis som väntat inte kunde ett ord annat än ryska så vi förstod inte varandra men han visade stolt upp en redan stelfrusen fisk han fått tidigare på morgonen. En lake tror jag.

Irtysj, som floder heter, har sina källflöden i Atalajbergen i Xinjiang i nordöstra Kina och flyter en bit härifrån med Ob. Tillsammans bildar de en av Världens längsta floder.

Någon riktig känsla för att vattnet under oss kom från Kina gick inte att få men en viss kontakt med Kina kan det ändå sägas ha varit.

Det  var bara sju-åtta grader kallt enligt termometern men vinden gjorde att det kändes svinkallt bara när jag tog av mig handsken för ett foto av fiskaren. Själv satt han lugnt och agnade med mask utan handskar.

Det för tanken till Björn Ferry och eftermiddagens skidskytte.

Det måste vara rena pinan att ta fram fingrarna ur handskarna för att kunna skjuta.

Tur att det finns bandspelare och att man är begåvad med ett hyfsat minne. Utan handskar tänker jag inte jobba i alla fall.

Åka fort, skjuta bra och snabbt. Inte för snabbt i sprint gäller det att göra allt fort men inte alltför fort. Ett par missade skott förstör inte bara en utan två dagars tävlande.

Jag tror att de svenska deltagarna har fattat det, säkert alla andra också, men det är en sak att säga så, en helt annan att göra det.

Hoppas Ferry minns hur han gjorde i OS. Då var han enligt förbundskapten Staffan Eklund missnöjd med placeringen efter sprinten men ni minns hur det gick. Björn vann guld.

Han kan göra något liknande i helgen.

För mig räcker det med en medalj för att det ska ges en bragdstämpel för sånt.

Tycker ni att det kan se mysigt ut för skidskyttarnas förbundskapten Staffan Eklund när han står där en bit bakom skyttarna och kollar träffbilder med en kikare?

Så trodde jag också att det var i dag. Såg på avstånd att solen lyste fint på både ledare och skyttar när jag kom ut från pressrummet.

Kände i och för sig att det blåste lite småkyligt men jag gick ner. Det kunde ju talas om något som jag borde veta.

Väl på plats metern från Eklund insåg jag att det inte alls var varmt och skönt där nere. Solen lyser visserligen i Chanty Mansijsk men det ser bara skönt ut på bild. Det blåser förbannat kallt här.

Ändå borde jag vara van, vi har haft kallt i norr hela vintern och dessutom brukar min extra tillgång på underhudsfett hjälpa till det också.

Jag höll inte på att frysa mig fördärvad, men jag njöt inte heller.

Björn Ferry såg inte speciellt besvärad ut.

Det räcker för mig. Skjuter han bra får jag mycket att skriva om.

Dessutom kan jag ju gå in och göra det.