När Britta Norgren tvingades ersätta Maria Rydqvist grusades mina höga förhoppningar. Efter halva hennes sträcka blev mina farhågor besannade. Men så, från ingen stans, hittade hon krafter som jag aldrig trodde att jag skulle få se. Med en blek säsong i ryggen fick Britta Norgren besked att hon skulle få åka samma morgon som loppet. Bedriften var bragdartad och de svenska damlaget är, efter många svaga år, nu ett stafettlag att räkna med. Även vid sjukdommar finns medaljer innom räckhåll, och det gjorde dom inte utan sjukdommar för endast några år sedan. Sverige har dessutom det yngsta laget i toppen och juniorer under i från som håller världsklass. Vi kan ganska säkert räkna med fler stafettframgångar framöver.
På plats – isande kall vind
På plats i Chanty Mansijsk, inte så många minusgrader med en isande kall vind.
Skönt att pressträffen är inne i det svenska hotellet.
Har just, efter m+ånga om och men kommit på plats och laddar.
Nu är det dags att träffa Ferry.
Röster från Nybro
Björklöven förlorade kvällens match i Nybro. Oväntat? Nja, svårt att säga. Vi visste på förhand att det skulle bli tufft och nu var det Nybro som var bättre den här gången.
Vad säger huvudrollsinnehavarna då?
Jens Hellgren, tränare Löven
– En väntat jämn match som Nybro vinner ganska rättvist. Vi spelar bra defensivt, men har mer att ge i anfallsspelet. Det är jag inte nöjd med.
Torgny Bendelin, tränare Nybro
– Väntat tuff match som vi vinner på grund av våra tidiga mål.
Johan Bergmark, Lövens första målskytt
– Vi kom inte upp i rätt nivå, men vi har klart chans att vända på det här.
Maxim Matushkin, Nybro
– En bra match från vår sida, och klart dubbla känslor att spela den här matchen över huvud taget. Det ska bli kul att få komma hem till Umeå och spela, det gäller bara att se till att inte gå in i fel omklädningsrum.
Efter matchen satt jag inne i Victoriahallens pub/restaurang och skrev matchtexten. Samtidigt satt ett gäng Nybrospelare och käkade mat och pratade lite om matchen, hur Löven var och så. Intressant är att det var väldigt mycket snack om hur bra Löven var. De snackade om att det var tydligt att laget precis kommer från allsvenskan (även om man tappade typ alla spelare).
Det kommer bli tufft i Umeå. Björklöven måste vinna på lördag, annars blir det ett alldeles för tidigt sommarlov.
En dag för sent men i alla fall på väg
Just nu sitter jag på flygplatsen i St Petersburg. Samtidigt börjar Björn Ferry och kompani tävla i Chanty Mansijsk.
Förhoppningsvis går allt bra.
En bra start är viktig.
Jag vet, min start var allt annat än bra den här dagen. Efter en hel del strul med mitt ryska visum var allt klart för avresa från Arlanda i morse. Då, när jag skulle checka in, kom beskedet upp på skärmen att den resan inte fanns bokad.
Fick lite panik men lugnade mig och gick för att söka hjälp. Kanske var det bara självincheckningen som var i olag.
Värre blev det när kvinnan i uniform som skulle assistera mig fick samma besked. Hon tillade dessutom att hon inte hade tid att hjälpa längre, hon skulle vara någon annan stans. Var, på toa eller nått?, vet inte jag men hon visade mig i alla fall till en annan kvinna som i sin tur lotsade mig vidare till en annan.
Den tredje kvinnan blev räddningen. Hon fixade till allt och nu är i alla fall det första av en rad flygskutt med sikte på Sibirien och Chanty Magijnsk gjort.
Ska vara framm strax efter ett i natt, lokal tid, ska sägas. Klockan är bara 21 med svenska mått mätt just då.
Förhoppningsvis träffar jag Ferry och kompani i morgon.
Nu ska jag leta efter kaffe, riktigt svart sådant om det nu går att uppbringa här.
Äntligen – nu kör det i gång!
I kväll gäller det. Hur står sig egentligen Björklöven mot övriga division 1-Sverige? Det ska bli fantastiskt spännande att se. Björklöven är redan på plats nere i Småland, och för min egen del närmar sig avfärden.
Som sagt – har ni frågor kring Björklövens playoffspel så hör av er på [email protected]
Återkommer såklart med egna analyser efter att jobbet är gjort i kväll.
Nyckeln sjuk inför stafetten
Fick det trevliga beskedet att Maria Rydqvist var frisk i går. I dag tog dom tillbaka det och mina förhoppningar inför stafetten sjönk med ungefär 300 procent. Jag trodde, om än med hjärtat, att Sverige skulle kunna vara med inför den sista sträckan, och att vi skulle få se Björgen vs. Kalla göra upp om det ädlaste. Nu är det kört då ersättaren Britta Norgren får det oerhört tungt mot Steira och övriga nationer på tredje.
Första sträckan ser relativt svag ut och det gjorde inte Ida Ingemarsdotter i går. Hon har gjort flera topplopp på 10 kilometer i år och halva distansen passar än bättre för kvinna mot kvinna-åkaren Ingemarsdotter. Italienskan Longa blir tuffast, medan jag har svårt att se Muranen och Skofterud gå i från övriga fältet.
Andra sträckan är ett riktigt getingbo där Saarinen och Johaug inte blir att leka med. Vi har Haag och, har hon bara bra skidor, så får hon se till att börja prestera.
På tredje sträckan ställs Sveriges svaga kort mot Steira och Roponen. Allt annat än "knock out" vore en skräll. Med sig i fallet får hon också Italienarna med sitt svaga kort, Rupil. Den tilltänkte tredjeåkare Rydqvist har visat kanonform och åkte jämt med exempelvis Steira i dubbeljakten för några dagar sedan.
Om inte Norge har ordnat en lucka till fjärde sträckan så har dom Björgen här. Finland har supertalangen Lähteenmäki och frågan är vad Kalla klarar av på sin absoluta specialdistans. Och vad får hon för utgångsläge?
Ett lag som borde kunna räknas bort är Tyskland men tyskarna brukar tendera att överprestera i stafetter..
Tips: 1. Norge, 2. Finland, 3. Sverige
För de som undrar varför Sara Lindborg inte får chansen beror detta på att man måste ersätta den "sträcka som insjuknat". Lindborg kan inte åka fristil – då återstår Norgren.
Äntligen är koden knäckt!
Det svenska vallafiaskot hade gått så långt att jag nästan började tveka på formen bland åkarna. Men under gårdagen knäckte Larry Poromaa (vallachef) koden, och som på beställning betalade åkarna tillbaka i dagens sprintstafett. Kalla och Ingemarsdotter gjorde ett taktiskt fullbordat lopp och skickade samtidigt signaler till övriga nationer att man blir att räkna med i den "riktiga" staffetten.
Då Modin aldrig orkat finalen i en individuell sprint i år var det inte oväntat att han skulle klappa igenom även i lagsprinten(Den är ju faktist klart tuffare). Om Rickardsson velat (?) vara med i laget är jag säker på att det hade blivit minst medalj, men utan honom försvann dom chanserna. Samtidigt fanns det ju fler frånvarande åkare som minst sagt ökade Sveriges chanser..
Med vallakoden knäckt och ett svenkt självförtroende tillbaka kan svenskorna fortsätta sin jakt på revanch under morgondagen. Onsdagen den andra mars i "Kollen" gav besked som ingjuter hopp.
Senaste kommentarerna