Dagen före dopparedagen och sagan om trumpinne fenix

Kaffe och dopp dagen före dopparedagen. One day too early, men vem bryr sig.

På tal om dopp, vi har så förbannat fina vänner som lovat oss hembakade bullar och nån pava java när vi sitter och svettas där nere i katakomberna. We like, BIG TIME!

Imorgon gäller det, alltså. Klockan halv tio plockas Robban upp på flygplatsen och efter en smula acklimatisering, en bit mat och en hög intima dukumentärfrågor styr vi skutan mot studion.

Starköl – check.

Klockan tolv nollnoll ska allt vara på plats och klockan tretton nollnoll ska första låten vara påbörjad.

Fredag klockan 13.20: Första låten klar, efter en omtagning.

Henke knäpper upp skjortan och sveper två baljor Mollbergs röda, ger ifrån sig ett fullblodsvrål och yrar nåt om hur det gick till på på 80-talet …

Någon viskar nåt om blodtryck…

Olof klipper till denne någon på truten, efter att ha överlämnat något objekt i dennes famn…

Henke sansar sig något, fäller en syrlig kommentar åt de vettskrämda dokumentärfotograferna och räknar in nästa låt… EN TVÅ TRE FYR

Kaffe – check.

Låt nummer två visar sig vara en tuff öt att knäcka och herr Olofsson sliter sitt hövdingshår och en sönderflisad trumpinne viner genom luften, träffar en ljuskanna i taket, rikoscherar iväg över rummet, välter förstärkare, river trumset, totalhavererar de stackars dokumentärfilmarnas utrustning. Vid det här laget har trumpinnen fattat eld av den kolossala värmeutvecklingen den bygger upp. Gardiner fattar eld, Robert Plant-frillor pyr oroväckande, polisonger sprakar och frasar medan trumpinne fenix bygger upp moment.

– STOPPA DEN!, vrålar någon, men inser snabbt att loppet redan är kört och söker skydd bakom en helstack.

Vem är denne trumpinne fenix egentligen? Fortsättning följer…

Magnus