Idag har jag varit i skolan, fick lite info om gruppsamtalet vi ska leda, PPU står tydligen för personlig, professionell utveckling. Känner mig inte speciellt peppad på det, men inte nervös heller, känner mig faktiskt ganska likgiltig. Tycker det var tråkiga o svåra teman att samtala kring. Vi fick dela in oss i grupper o "öva på övningen" det gick väl sådär, vi diskuterade temana men ingen tog på sig rollen att vara samtalsledare.

Tur vi fick sluta lite tidigare så jag kunde åka med 15.45 bussen för jag hörde sen att tåget var inställt. Idag när jag skulle åka var jag i sista minuten, men som tur var tåget försenat 7 min, undra hur vanligt det kommer vara.

När jag kom hem var det att stressa i sig maten o sen skjutsa barnen till mamma o cykla iväg till kajen. Var ca 25 deltagare o jag tror vi alla fick ett pris. Patrik valde ett cykellås el jag sa åt honom att ta det eftersom båda låsen på cyklarna är trasiga, (ett är kapat o ett uppborrat eftersom jag har en förmåga att slarva bort nycklar, hittade en av dom men då hade Patrik redan sågat upp låset utan min tillåtelse, hittade senare nyckeln i en kavaj jag haft på mig när vi åkte utomlands o tydligen hade jag med mig nyckeln dit oxå, har slarvat bort reservnyckeln till bilen för flera år sedan oxå). Själv tog jag en reflexväst efter mycket velande, jobbigt att vinna när det inte är något man riktigt vill ha el behöver. Förstapris vann Ingemar Sandströms fru, en cykel som Utterströms skänkt, (vad snällt av min släkt att skänka den). O tack till alla andra som skänkt priser o till Monica som bakat jättegoda muffins o alla andra. Vi cyklade till Olofsfors o svarade på några frågor, jag var näst yngsta deltagare o medelåldern låg väl på 55 år. Men det var skoj att komma ut o röra lite på sig, men nu är jag TRÖTT!