En annan dag…

Är hon mindre gnällig idag?

Nej…

Tänkte ett tag att jag skulle försöka dokumentera hur en vanlig dag för mig ser ut men efter att ha skrivit ner ”näringsdryck” ”krama toastolen” och ”panikrusning” gång på gång på gång så lade jag ner det.

Något nytt som tillkommit med besked är panikångest VARJE morgon, något som tar all min kraft och ork på ett sån överdjävligt sätt att jag gråter av att bara tänka på det.

Min gissning är att timmarna över natten tar den lilla näring jag lyckas tvinga i mig och istället signalerar efter mer på detta sätt?

Tar detta aldrig slut?

Är det så här det ska vara?

Behöver jag säga att jag är trött?
Behöver jag säga att jag är less?

Fast det hade kunnat vara värre?

Vad gör jag fel?

Vem borde jag prata med?

Är det ingen som hör mig?

Hjälp!!!

Livet måste vara någonting mer än detta?

Idag sitter inte masken på, idag orkar jag inte skoja till eländet, idag vill jag bara slippa vara med mer…

På fredag är det dags för operation av mitt knä, nu kämpar jag för att orka med det, resten tar vi sen.

En annan dag…