Liten ynklig boll…

Vet ni …

Jag är så less på denna dumma kropp och allt som snurrar på att jag bara vill låsa dörren och försvinna.

Som om det inte räcker med allt som redan är så spökar mitt nyopererade knä och dom pratar om ytterligare ingrepp.

Jag vill inte vara med längre!

(Jo det vill jag visst, ramlade bara ner i en ordentlig ”tycksyndommigsjälvgrop” och har lite tufft att ta nya tag idag)

Stackars underbara tjejen från hemtjänsten blev så orolig idag att hon akut fått till ett besök till/dag bara så att jag inte sitter här ensam och mår så här dåligt.

När ska det börja vända?

Vem har jag gjort så illa att jag gjort mig förtjänt av allt detta?

Otursfågel?

Eller bara så lycklig på alla andra plan att universum försöker att jämna ut balansen?

Struntar ärligt talat i vad som är anledningen, jag behöver bara en pause…

Gnäll gnäll gnäll!

Kryper ihop som en liten ynklig boll och slickar mina sår, nya tag imorgon!