CeciliaKalla

Det här med vardagsmotion..

Av , , Bli först att kommentera 0

Promenad till IKSU, upp på gymmet och plocka/städa/smörja maskiner som gnisslar, benpass med stark kompis, promenad till Ica för att hämta ut paket och snart ett cykelpass på det.

Träning? Vardagsmotion?

Googlar man Vardagsmotion så hittar man 100 olika tips på hur man ska få till det. Hoppa av en busshållsplats tidigare, ta trappan, gå ut med hunden, städa, lek med barnen, handla och laga mat. Fast det där tror jag att ni redan kan ( eller så fick ni nu lite nya tips).

Kalla det vad man vill. Men jag kommer defenitivt bli starkare av att lyfta tillbaka alla 40- kiloshantlar som lämnas på golvet och det kanske kan hjälpa mig att komma lika djupt ner i benböj (och med samma vikter) som min starka kompis. Snygga, djupa benböj kanske inte är det viktigaste i livet, men med mina starka ben kommer jag nog kunna ta mig upp för svingen i sommar utan att vara död på toppen. Och jag kommer definitivt bära hem fler paket från Ica med lätta steg.

Jag tror jag ska börja kalla det Gratismotion. Lättillgängligt, effektivt och funktionellt. Precis så som träning ska vara.

Förövrigt så var paketet lätt och innehöll nya cykelbyxor som kommer göra succé på dagens pass!

Njut i solen!

Cecilia

Lic. Personlig tränare, Leg. Sjukgymnast
Gruppträningsinstruktör

[email protected]

Lika barn leka bäst..eller?

Av , , Bli först att kommentera 0

 Jag har fått en ny löparkompis. Vi har fått in en dödsskön lördagsvana (om man nu kan kalla 2 ggr för vana). Om det inte blåser storm eller snöar så springer vi tillsammans, ute. Utan några tankar på tid, sträcka eller fart. Bara för att umgås, få frisk luft och så är det ju alltid lite lättare att ta sig ut om man vet att någon väntar på en. Egentligen gillar jag att springa ensam, då får jag springa i min egen takt och beroende på dagsform så blir passet därefter. Tyvärr så blir det nog alldeles för ofta i ett “här kan jag nöta i 10 timmar tempo”. Det här med att springa fort är inte riktigt min grej. I korta intervaller har jag inte ens startat när de andra avslutar sina. Oftast blir jag bara arg när någon springer snabbare, speciellt om det är någon av mina systrar. Mitt favoritpass är utan tvekan 2-3 timmar obanat i skogen. Fast jag är så löjligt rädd för djur så då vill jag ha med mig någon..

Min nya löparkompis vill däremot springa snabbt.

-Vi tar det lungt idag, säger hon och efter 5 minuter har hon dragit upp ett tempo som ligger strax under vad jag skulle kalla intervall. Hon bara matar på och jag efter.

Jahaja, men det är väl bara att hänga på, man vill ju inte vara den som ger upp. Bita sig fast, inte klaga på tempot och småprata lite. Så kämpar jag på i ungefär 30 minuter. Hänger på – men mest är jag irriterad över att jag har så sega ben. Efter den där halvtimmen är det som om någon drar i handbromsen för min kompis, samtidigt så lossar denna någon på mina mentala bildäck som hängt efter mig och äntligen för jag ligga steget före och dra! Det är bland det bästa jag vet, att få springa en halvmeter framför! Och där får jag ligga tills vi sprungit klart (om hon inte lägger in en tempoökning på slutet). Nöjda och endorfinkickade ger vi varann en femma och berömmer varann för dagens insatts. 

Vi kompletterar varann ganska bra, jag och min kompis. Hon sätter upp ett betydligt högre tempo än vad jag brukar ha på mina pass och jag hjälper henne hålla tempot i slutet på passet, när hon börjar bli trött. Vi är en perfekt kombo! 

En annan vän, som har hund, berättade om sina lyktstolpsintervaller. Hunden är snabb som attan, men vill stanna vid varje lyktstolpe de passerar. Hennes löprunda ger finfin träning för hjärtat på både hund och matte!

Det jag vill ha sagt med den här novellen är helt enkelt: Låt någon annan bestämma tempo på löprundan ibland, du orkar oftast mer än du tror!

Jag äger ingen hund så om jag någonsin ska bli snabbare så behöver jag fler snabba kompisar, eller så får min lillasyster flytta ner..

Ha en fin valborg!

Spring i benen

Av , , Bli först att kommentera 1

I takt med att vägarna tinar fram är det många som får spring i benen, plockar fram löpskor och ger sig ut på vägarna istället för löpbanden. I går när jag gick hem från IKSU möttes jag av minst 7 löpare och imorse vid halv 8 var fyra morgonpigga själar ute och joggade. Jag är en av dom som ni mest troligt möter på morgonen. Att få springa tidigt när (de flesta) andra sover är bland det bästa jag vet! 

Under våren anordnas olika motionslopp runt om i Sverige. Den 12 maj går Göteborgsvarvet av stapeln och jag har pepptalkat med Ida Lund som springer sträckan för 6e gången! För er som inte träffat henne tidigare kan jag tala om att Ida är känd för sköna cykelpass i Madrid på IKSU och för sitt hobbykockande! Här är 5 snabba med Ida:

Hej Ida Lund– spinningguru, matmoster tillika nybliven barnvagnsjoggare!

Du laddar just nu upp för ditt 6e Göteborgsvarv- Hur känns formen?

I dag är jag lite seg i benen, men löpformen är på uppåtgående.

Jag vet att du även springer vintertid, vilken är din favoritrunda i Umeå?

Helt klart nydalasjön; lättilgänglig och mysig. (Undertecknad kan inte annat än att hålla med, dock är medvind ett måste på den här sträckan!)

Favoritväder att springa i?

-Regn och slask..eller snö och slask! Men sol funkar också.

Hur laddar du upp inför loppet?

-Lite mer löpning, vila och med vällagad mat, typ husmanskost.

Till sist Ida, vem vill du klå i årets varv?

– Björn Ferry..fast jag är glad om jag klår förra årets tid också.

Lycka till!

Tillbaka i Umeå och på IKSU

Av , , Bli först att kommentera 0

I 6 månader har jag jobbat på Gran Canaria som sjukgymnast. Det har varit en vinter utan skidåkning, vinterstudio, minusgrader och snö. Arguineguin, där jag bodde, är en mysig liten semesterort och Gran Canaria bjöd på finfin cykling, vandring och löpning. Dock är nog inte sand mitt klimat och till skillnad från många andra jublade jag inombords när vädergudarna bjöd på 2 dm snö..

Förra veckan började jag min tjänst som Personlig Tränare här på IKSU och i den här bloggen kommer jag skriva om träning – utomhus, inomhus, i gruppträningssal, på band eller i skidspår. Det blir nog en eller annan uppdatering om min och Marias träning inför En svensk klassiker som börjar med Lidingöloppet i höst.

     

 

Att prova på något nytt eller att sätta upp mål kan var bra för att hålla motivationen uppe. Ibland behövs det inte mycket för att få den där nytändningen. Det kan tex. vara 2 dm nysnö som för löppasset till snöpuls (med högpuls) istället för ett lungt distanspass.. Eller ett tisdagscykel i Madrid med starka deltagare (Tack för energin igår!)