Gunilla kom inrusande på kontoret under förmiddagen idag. -"Kinna, Kinna kan du hjälpa mig……. (jag trodde att hon fått någon snilleblixt och att det var någonting på hotellet hon ville ha hjälp med)….du måste hjälpa mig och rädda en ekorre! Han sitter fast i ett tomt gravljus". Vi gav oss iväg och mitt emot kyrkan, i diket mot sommarfähusbacken ligger ekorren med mer än halva framkroppen fast i gravljuset. Den sprattlar och slänger sig hit och dit. Jag tar upp plastburken och skakar den upp och ner och loss kommer då ekorren som snabbt springer därifrån! Tänk, han kunde ju ha kvävts till döds! Gunilla hade sett ekorren springa över vägen när hon kom med bilen. Den hade tydligen varit inne på kyrkogården, varit nyfiken och stoppat nosen i det tomma gravljuset.

Sedan då jag är inne på djur måste jag få berätta om våran hund Nasto. Det har hänt några gånger under vintern då jag tagit med mig honom på morgonspromenad att vi inte gått längre än till Ammarnäsgården och där har jag bundit fast honom i brandstegen och där har han då fått sitta under tiden jag varit in hos Gunilla och druckit kaffe. Nu, då vi närmar oss Ammarnäsgården drar han järnet förbi och gärna över på andra sidan vägen! Han vill fortsätta gå och inte sitta fast och vänta på mig! Klok är dom små liven!