I mitt kök…

Mitt upp i förberedelserna inför min födelsedag den 2:a januari, eller "andra indianer" som jag sa när jag var liten. Gissa om jag har fått hör det genom åren. Men det är inte så lätt när man bara är ett par år att få till alla orden korrekt.

Som sagt, jag fyller jämna 50, och det känns konstigt, livet har liksom i perioder bara flygit iväg. Så kan man fråga sig om det är nåt att fira, att man blir äldre? Ja, det tycker jag absolut, kanske inte just antal år är viktiga men att fira vad det man lärt sig, att man utvecklas och har drömmar att se fram emot. Det är värt att fira.

Kalas eller inte, och i så fall hur, vad ska bjudas på, hur många kommer… Frågor som ger upphov till huvudbry och en släng av stress :). Jag har i alla fall bestämt att det blir Öppet Hus på min födelsedag – hemma hos min mamma som bor centralt och bra. En utmärkt lösning. Nu ska ni i bilder få ta del av mina förberedelser så här lång.

Storhandlat på Willys.

Alla utrymmen har tagits tillvara.

Färdig packade kassar som ska transporteras vidare.

Rester från mumsig kladdkaka i långpanna samt fudge. Spolade snabbt i vatten för att undvika provsmakning.

Det är med blandade känslor som Kärleken såg fatet med bortskurna kanter.

Ett gäng kolakakor.

Hitte-på-kakor av mandelmassa knåddades ihop.

Degen fick vila en stund medans päronpajen gräddades. Observera den underbart gulliga stekpannan i bakgrunden. En julklapp från mig till Kärleken.

Små kulor av hitte-på-kakor på plåten. Hade ingen aning hur det skulle bli eller hur länge de skulle gräddas.

Suck, ve och fasa… första plåten blev bränd.

Andra plåten – perfekt!

Päronpaj med mandelmassa och toscatäcke. Och ännu ett fat med bortskurna kanter, denna gång från Bärkakan.

Visst är det roligt att baka och greja i köket, men… det resulterar ju även i en hel del disk. Diskmaskinen är min bästa vän.