Dagens lunchsamtal…

I dag på lunchen pratade vi så mycket och länge att jag hann inte skriva något inlägg förren det var dax att återgå till jobbet. Ja, vad pratde vi då om? Det började med att jag ställde frågan: – När slutar vi uppmuntra varandra och tycka att vi är bra? För om man tänker hur det fungerar på förskolan så jobbar pedagogerna mycket med att stärka barnens självförtroende och självkänsla. Det är en självklarhet, ingen skulle komma på tanken att praktisera Jantelagen mot ett barn.

Vad händer sen, vad händer på vägen till vuxenlivet, när får Jantelagen en självklar plats i våra liv?

Nästa fråga som ställdes var: – Är högre lön till lärare lösningen på att få fler att utbilda sig till lärare, och är det lösningen på att få lärare att trivas och stanna kvar i skolan?

Tredje samtalsämnet som vi hann beröra en aning var alla barn och ungdomar som mår dåligt. En av pedagogerna berättade att hon vikarierat på en skola där hon upptäckte ett barn som bara låg i klassrummet, helt okontaktbar. Hennes reaktion var att vi måste göra nåt, köra barnet till barnpsyk eller nåt. Den respons hon fick var; det går över om några timmar!!!

Vart är vi på väg?