Elfel x 2

Jag och Gabi åkte till Lycksele och shoppade (eller, Gabi shoppade, jag gick omkring som Piff och Puff i julgranen och beundrade glittrigt julpynt) i onsdags. På stan träffade vi min moster Kicki, som var där mest för att lämna bilen till kusin Jonathan som just tagit körkort. Hon och kusin Emilia hade tänkt ta bussen hem, men vi tyckte att de kunde åka med oss. Sagt och gjort.
Innan vi ens hunnit ut ur Lycksele började batterilampan på Gabis bil lysa. ’Aj då’, tänkte vi alla, men hoppades att om vi inte stannade bilen så skulle den fortsätta. Näe, ungefär tre mil från Lycksele gav den upp. Så Kicki fick ringa till Jonathan som kom med bilen, så att vi kunde bärga den tillbaks till en verkstad. Inte kul utan el, rutorna frös igen hela tiden och Gabi fick använda handbromsen i nerförsbackarna. Men vi kom fram. Sen tog vi Kickis bil tillbaks till Sorsele, så stackars Jonathan blev utan bil ändå.
Det var tur för mig och Gabi att vi råkade springa ihop med Kicki, mindre tur för dem som hade kommit hem ungefär en timma tidigare om de tagit bussen.

Det andra elfelet är det att vi helt missat att meddella Vattenfall att vi flyttat hit. De hade skickat ett papper om att de saknade information, men det var adresserat ’Kvarnbränna’, utan nummer. Det hamnade hos grannen, som var rådig nog att förstå att det nog var till oss det skulle ha kommit egentligen. Tur det, tack till grannen!
Om ingen hörde av sig inom 15 arbetsdagar skulle nämligen stömmen stängas av, det hade ju inte varit så roligt om man inte hade förstått varför. Trodde det var det som hände imorse, men det var visst ett ordinarie strömavbrott, för strömmen kom tillbaks ungefär efter en timme eller så. Men nu har jag snackat med vattenfall, så nu är det i sin ordning igen.