Tankar om streetrace

Tänk om Umeå skulle få en laglig strip där streetracefolket kunde hålla till.

Tänk om en, vilken som helst, 18-åring kom dit och tittade. Tänk om han eller hon fastnade för denna möjlighet att känna adrenalinet flöda. Tänk om han eller hon, istället för att köra sin nyinförskaffade billiga bil från 80-talet så fort som den går på allmän väg och utsätta sig själv och alla andra trafikanter, började hänga där på stripen istället. Där det inte finns andra trafikanter än de som racar, där bilarna har störtbåge, där brandkår och ambulans finns tillgänglig.

Tänk om vår 18-åring på grund av sitt nyfunna intresse kanske låter bli att köra 140 på 90-väg för att visa sina tre kompisar som sitter i bilen och dricker öl hur fort kärran går för att de hetsat honom/henne att köra fortare.

Tänk om 18-åringen befinner sig på stripen den kvällen, istället för att i 140 km i timmen köra av vägen rakt in i en stor tall för att han/hon tappade kontrollen över sitt fordon eftersom det var från 80-talet och inte låg så bra på vägen.

Tänk om 18-åringen som kört av vägen in i en stor tall dog där, tilsammans med sina tre vänner, för att det inte fanns en racebana i Umeå.

Tänk på att intresse för att köra fort alltid kommer att finnas så länge det finns bilar, tänk på att om en laglig bana kan rädda fyra liv, så är den värd så mycket mer än vad den kostar. Tänk på 18-åringen och vännerna, deras familjer, deras klasskamrater.

Tänk.