Idag är pojkarna lediga från dagis, för ve mig om de är för mycket på dagis. Kanske far de illa av att vara där 25 timmar per vecka… Nej, det tror jag egentligen inte, men ofta känner man sig som en dålig förälder för att man har sina barn på dagis alls! Blir så less på det. Läste också att en känd barnpsykolog, som jag för övrigt tycker har vettiga åsikter, inte rekommenderar barn under tre år längre vistelse på dagis än fem timmar. Jobbigt. Hur löser den vanliga människan det?

Vilka människor har råd att jobba mindre än fem timmar per dag? Det är ju inte alla som kan använda mor- och farföräldrar till sånt. Här skulle det vara en omöjlighet, ekonomin går ju inte ihop! Ska man inte skaffa barn om man inte kan jobba deltid, eller? Vad ska man prioritera? Självklart barnen, men det kan ju vara kul att bo på ett ställe där alla ryms, på ett område där bilar inte kör och det är hyfsat lugnt. Det är väl också att prioritera barnen? Mer ångest åt föräldrarna. Hur man än gör, så gör man fel. Det bästa är helt enkelt att en förälder är hemma och tar hand om barnen, förslagsvis kvinnan eftersom de flesta yrken som är kvinnodominerade genererar en lägre inkomst än mannen och inkomstförlusten begränsas. Ja! Urenkelt! Dynga! Någonstans fortsätter samhället att skuldbelägga kvinnan som inte kan eller vill stanna hemma och ta hand om barn och hem på heltid. I alla fall känner jag så, och jag får faktiskt tycka som jag tycker.

Nej, man får helt enkelt lov att bestämma sig för att förskolan inte är ett hemskt förvaringsställe, utan en plats där ens barn kan trivas och utvecklas när man själv måste försörja familjen. Mycket bättre! Förhoppningsvis kan mina föräldrar hämta de yngsta tidigare i höst, om jag nu får något jobb. Det känns bra att barnen inte behöver vara på dagis 9 timmar per dag i alla fall, för det skulle jag inte orka själv ens.