”Soffliggarförståsigpå-åsikter”

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag sitter mitt i en hemtenta och borde egentligen skriva om krig och fred, mänskliga rättigheter och humanitära interventioner men jag hamnade på ett sidospår. Som jag så ofta gör, och jag måste skriva av mig.

 

Och idag mina kära vänner, ska jag kritisera något som kontinuerligt fått mig att bli irriterad på sistone.  

”Soffliggarförståsigpå-åsikter”.  

Soffliggarförståsigpåare är personer som spenderar mycket tid framför datorn, och bläddrar genom tonvis med information som de bara MÅSTE dela med sig med oss andra för att på något sätt publicera ”en sanning”. De ”delar” eller publicerar hundratals med länkar till youtube-klipp och ledarkrönikor i veckan och helst skall de också väcka någon form av debatt genom att de väljer ett allmänt provokativt ämne. Tex. genus och eller aktuella händelser såsom OS i Ryssland eller Earth Hour. Som om de försöker sprätta de, som gjort ett aktivt val att förhålla sig till något ämne på ett särskilt sätt, på näsan. Och för många ”soffligarförståsigpåare” spelar det ingen roll vilken sida man valt att ställa sig på i en debatt utan det handlar för deras del egentligen bara om att de själva ska ha rätt.

Soffliggarförståsigpåare är också personer som oftast tycker att den lilla människans aktivitet inte har någon som helst betydelse i det stora hela och använder den ursäkten för att rättfärdiga sitt soffliggande. ” – Det spelar ju ingen roll vad jag gör, när resten av Världen gör på ett annat sätt”

Men egentligen är soffliggarförståsigpåare bara motsägelsefulla.

De försöker rätta andras ”misstag”, i deras ögon, och korrigera andras engagemang när de själva inte har något engagemang i över huvudtaget.

Förutom att kritisera andras brinnande intressen såklart.

 

Men det är just det. Att det spelar visst någon roll.

Den lilla människan KAN göra stordåd och om inte så kan den lilla människan faktiskt göra något.

Så sluta ligga i soffan, eller sitta på datastolen för den delen, och ha åsikter när DU själv inte gör något för att ändra på det du faktiskt uttrycker åsikter om.

 

Och ni som faktiskt aktivt engagerar er, fortsätt med det. Och fortsätt provocera soffliggarna genom att synas, höras och agera.

Bli först att kommentera

Förföljd

Av , , Bli först att kommentera 0

Ibland känns det som om den ena mörka skuggan avlöser den andra. & jag blir aldrig riktigt av med den.

& jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. & jag vet inte om det är ett test jag genomgår för att se hur mycket man klarar av.

 

Alla hjärtans dag skall spendera på begravning.

& Igår, på Världscancerdagen, fick jag veta att en utav mina älskade har cancer.

 

 

Jag känner en vag känsla av hopplöshet. & den vanligt återkommande känslan, att livet är allt bra orättvist.

 

Men jag antar att när man har många som man älskar, så har man även många att förlora.

 

 

Bli först att kommentera

virrvarr

Av , , Bli först att kommentera 0

Snart har det gått ett helt år.

Ett år sedan jag fastslog mina nyårslöften.

2013 är året då jag faktiskt lyckats hålla åtminstone ett nyårslöfte.

Grattis Frida.

Om det nu går att hålla ett löfte som är så luddigt som att älska mer och vem jag vill, bry mig mindre och göra mer utav det som gör mig lycklig?

Men jo, jag har nog gjort allt det där.

Och jag har främst börjat säga ifrån mer. Och öppna mig mer.

 Visa mer av mig själv. Visat mig för andra.

 Men främst visat för mig själv att man behöver inte alltid vara stark.

 Det går faktiskt att bryta ihop ibland. Och det går att komma åter.

 

Och inte, för allt smör i småland, så trodde jag att det var Sollywood som skulle lära mig allt detta.

Bli först att kommentera

jag försöker tala, men du väljer att inte lyssna

Av , , 2 kommentarer 1

 

Jag försöker få dig att le, men ingenting jag säger berör dig.

Jag försöker få dig att öppna dig, men ingenting jag säger berör dig.

Jag försöker hitta svar i dig, men ingenting jag säger berör dig.

Jag försöker få dig att känna som jag, men ingenting jag säger berör dig.

Jag försöker visa dig att jag finns här för dig, men ingenting jag säger berör dig.

 

Om ingenting berör dig.

Kommer det snart inte längre beröra mig.

2 kommentarer

kalla dagar i en betydligt varmare själ

Av , , Bli först att kommentera 0

Åh, den där känslan när det spritter i kroppen.

När man har vår inom sig, fast hösten ses så tydlig utanför.

När man blommar, fast blommorna på marken redan dött ut.

När allting känns så mycket varmare, fast termometern visar annat.

När man vill le, skratta och snurra runt.

När man vill omfamna alla och omfamnas av allt.

 

Den känslan gillar jag.

Bli först att kommentera

jag saknar dig aldrig mindre, men jag måste få släppa taget

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag har påbörjat något nytt. Som jag så många gånger gör.

Varje måndag är det nya tag för att vara exakt.  Och den där måndagsstarten är jag nog inte ensam om, inte sant?

 

Men jag har börjat en helt annan resa.

En resa som jag för länge sedan redan trodde jag var klar med, har jag nu hoppat på igen.

Det skrämmer mig en aning hur duktig jag är på att skjuta saker åt sidan och ignorera dem, men det skrämmer mig nästan än mer hur känslig situationen faktiskt fortfarande är.

Jag har så lätt att släppa ankaret och flyga iväg. Att helt tappa fotfästet för att sedan upptäcka hur högt jag varit, när jag störtar ner igen.

Och där någonstans, där högt uppe, har jag precis varit. Och precis återvänt ifrån.

 

 

Jag skall försöka prata om det. Skall försöka sluta ignorera det faktum som faktiskt existerar.

Skall försöka se på det, på det sätt som det är. Varken mer eller mindre.

 

Sorg är en knepig liten ovän. Kan vara spårlös så länge, för att sedan plötsligt bara finnas där. Sådär mörk och ful.

Och inte när man behöver den, utan helst när allt annat också känns sådär mörkt och fult, då dyker den upp.

Den där satans ovännen. Den som kallas sorg. Den tycker jag inte om.

Och den tänker jag bli av med nu.

Bli först att kommentera

Om du tvingar mig att gå kommer jag följa med

Av , , 2 kommentarer 0

Idag är en underlig dag.

 

Jag drack lingondricka till lunchen och det fick mig att tänka på min älskade farmor.

Hon bjuder alltid på lingondricka.

Hon säger att det är bra för” kisseriet”. Eller ”kisseriet” sa hon väl för det mesta när jag var sisådär 10 år och vad det egentligen har med ”kisseriet” att göra har jag svårt att förstå (är väl tranbärsdricka man ska dricka mot Urinvägsinfektion om det skulle vara det hon menar?), men ändå.  Lingondricka och ”Rollo”-kolor, det är min farmor det. Och kotletter i gräddsås med gelé.

Och hon har alltid sagt; Mister du en, står det tusen åter. Så där äckligt klämkäckt citat men när man väl står där, handfallen och med krossat hjärta, så värmer det faktiskt.

En gång när jag skulle sova hos henne och farfar, under tiden han fortfarande var levande, varm och lycklig, så bestämde jag mig för att rymma för hon gjorde mig arg. Hon satte sig i bilen och jagade mig i byn. Sen sa hon att jag var galen som sprang iväg. Sen kramades vi.

En gång stal jag hennes garnrullar för att doppa dem i vatten och sedan bjuda min lillebror på ”mat” från en djuptallrik. Han kräktes och sedan fick jag inte längre leka köksa.

En gång skulle vi se film tillsammans. Det var precis när första ”Scream”-filmen kommit om jag inte misstar mig. Det var i alla fall den filmen som det slutade med att vi såg. Jag lurade henne såklart: ”mamma sa visst att jag fick se den!” Så var ju inte fallet. Jag blev vettskrämd och tvingade ner mig mellan farmor och farfar i sängen. Och farmor höll om mig sådär tryggt samtidigt som hon försökte hålla för mina öron för att stänga ute farfars snarkningar.

 

Min farmor brukar vilja att jag målar hennes ögonbryn när vi ses. Jag brukar säga att hon är lika vacker utan ögonbryn, då rodnar hon.

 

När farmor fyllde 83 bjöd jag henne på rockkonsert. Hon tyckte dem spelade högt men hon log hela tiden. Och hon tyckte att det var konstigt att inga män hade hår på huvudet. Och efter konserten sa hon; Nämen ska vi åka och dricka massa alkohol nu?!

 

När jag var 19 år bad jag henne att skriva en text som jag skulle tatuera in på min kropp.

Hon blev så nervös och skrev om det 4 gånger. Men hon grät, för hon tyckte att det var fint. Och hon behöll ett exemplar av texten så hon skulle kunna visa sina grannar.  När jag sedan tatuerat mig frågade hon om det gjorde ont. När jag svarade ja, sa hon förlåt och pussade mig på pannan.

Jag var och hälsade på henne innan jag flyttade. Hon bjöd på faktiskt inte på lingondricka utan kaffe och kaka. Men ”rollo”-kolorna fanns på plats. Hon hade precis köpt en skiva. Hon hade faktiskt beställt den från Ginza.se berättade hon stolt. Hon stoppade skivan i stereon och satte sedan på låt nummer 2 och började svänga runt i köket.

”Den här ska spelas på min begravning” sa hon. ”Men tyst! Du är ju helt knäpp!” sa jag.

”Ja men alla borde våga vara lite mer knäpp!” svarar hon, ler och dansar vidare.

IMG_20130723_180116  IMG_20130728_000208

IMG_20130727_235916

2 kommentarer

Låsta tankar en klarblå lördag

Av , , Bli först att kommentera 0

Har många timmar, dagar, veckor brottats med vad jag ska skriva här.

Vad jag skall göra offentligt och vad jag ska behålla för mig själv.

Lika självklart som det är för mig att jag inte medvetet vill såra någon med det jag skriver,

blir det gång på gång lika självklart att jag inte är ärlig mot mig själv.

 

Det uppstår en inre konflikt.

En del av mig vill skriva allt. En del av mig säger nej.

Oroa er inte, ni berörda. Era mörka hemligheter är säkra med mig.

 

Och det är kanske just det som gör mig så arg och frustrerad.

Är det för att ni vet att dem är säkra med mig, som ni utnyttjar det?

För att ni vet att ni kan lita på mig? För ni vet att jag inte skulle vilja förstöra för er?

Och ni vet att allt det där är sant.

Ni kan lita på mig och ni kan vara säker på att jag inte vill förstöra för er.

Jag önskar bara att ni skulle uppskatta det.

 

 

Rannsaka er själva.

Det är inte rättvist, det är sorligt.

Och det sorgligaste är nog när man inser att personer man trodde var bra, visar sig vara mindre bra.

Några utav er hade jag så höga förväntningar, förhoppningar och tankar om.

 

 

 

Alla gör vi fel men det är hur vi reser oss efter ett misstag som visar vilka vi är.

 

 

 

Bli först att kommentera

Utan känslor blir orden tomma

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag kan sitta här länge.

Och skriva.

Radera.

Skriva.

Korrigera.

Skriva.

Utkast.

 

 

Jag vet inte om jag gör det för att dölja mina känslor,

Eller om det kan vara så att jag faktiskt inte har några.

 

Och utan känslor blir orden tomma.

 

 

Bli först att kommentera