Andrea instruerar stråkarna under soundchecken i Ö-vik

Så var vi då igång igen efter Kinaturnen. Själv tillbringade jag den lediga vecka vi har haft som kompensation för jobbet under jul och nyårshelg med att vara sjuk. Kinasnuvan nådde även mig två dagar efter hemkomsten och jag är fortfarande inte helt återställd.

Veckans konsert var dubblerad, torsdag i Umeå och fredag i Örnsköldsvik. Jämfört med allt resande i Kina var bussresan till Ö-vik ingenting och dessutom bekvämare och större bussar. Bussarna vi hade i norra Kina var visserligen på intet vis omoderna men dom var mindre och trängre.

Veckans konserter gick bra, i Umeå var det (som vanligt) mycket folk, lite sämre besatt i Ö-vik men absolut inte generande lite. Konsertens moderna stycke, en pianokonsert av Thierry Pecou, mottogs mycket väl på båda ställena. Umeåpubliken känns väldigt positiv till nyskriven musik, något som inte går att ta för givet annars.

Själv hade jag känningar åt bihålorna och tog det väldigt lugnt, som blåsare är det inte helt ovanligt att bihåleinflammationer blir kroniska om man inte passar sig, den här gången gick det bra med hjälp av rinexin och nässprej.

Nästa vecka väntar stumfilmsmusik till Chaplinfilmer, en kortfilm som heter "Behind the Screen" och sedan "Guldfeber". Det blir säkert kul.

Annars är det väl ganska skönt att vara hemma igen, jag gillar verkligen att resa och att äta landets eller traktens mat men den här Kinaresan var verkligen krävande pga allt resande. Tidigt uppe och sent i säng var melodin och med den sänkta motståndskraft som kroppen får när den är uttröttad så var det nog inte så konstigt att så många drabbades av "kinasnuva". Men resan skulle jag definitivt inte vilja vara utan, jag har ju varit uppe på muren.