det är precis vad som står i rubriken

En bild på den stora buddhastatyn måste jag väl också skicka. Nu är det tio minuter kvar till tolvslaget här.

”Mycket välkomna kära orkester från Sverige” står det ungefär

Idag har vi varit och sett the Giant Buddha och den var verkligen imponerande. Sjuttioen meter hög, uthuggen direkt ur klippan tittar han ut över floden. När man kommer fram till Buddhastatyn är man i höjd med hjässan, sedan går en vindlande (svindlande) smal trappa ner till fotnivån. Där nere kan man köpa rökelse att sätta på ett altare och önska något, lycka och välgång för familjen det nya året kanske. Där fanns också några sidenkuddar och bredvid satt en munk och slog på en klocka när någon föll på knä på en kudde. Området var mycket större än jag trodde med tempel och annat, och man ville ju se så mycket som möjligt, så det blev lite stressigt på slutet att hinna tillbaka till bussen trots att vi hade mer än två timmar på oss. Med oss följde också ett TV-team härifrån, som har följt med ända sen vi landade i Chengdu, dom är helt i gasen över vårt besök. Hela konserten filmades också. Man skulle förstås ta upp det här med rättigheter men det känns lite småaktigt när dom är så lyckliga. Ovanför hotellentren hänger en stor banderoll som välkomnar den svenska orkestern. Staden myllrar av folk, det är helt annorlunda mot i Zibo, mycket mer sydländskt. Och maten……Den är helt fantastisk, kryddstark och god. Grönt och lummigt är det och området runt Buddhastatyn var nästan lite djungelliknande, Här skulle man kunna tänka sig att stanna till lite längre. Trafiken är, som i Peking och Zibo, helt anarkistisk, att ta sig över gatan är ett vågspel, här har minsann gående inget företräde, snarare är det så att störst kör först.
Resan hit gick bra, först buss från Zibo till Jinan i en dryg timme sedan två timmars flygresa till Chengdu och slutligen två timmars bussresa till Leshan. Totalt blev det nog 150-200 mil och vi var ganska trötta när vi kom fram. Lite stressigt blev det i Jinan då det visade sig att alla inte hade biljett till flyget, men det löste sig, dock blev avgången något försenad. Ny fin flygplats och fint plan, Boeing 737. Överdådig lunch på hotellet när vi kom fram, det är fantastiskt skönt att slippa ut och jaga matställen varje måltid och varje ny stad, speciellt när maten är så bra. Konserten på kvällen gick bra, stort jubel som vanligt vid Susannas kinesiska sång. Största problemet i Kina har väl egentligen varit instrumenten som våra cellister och kontrabasister har fått låna, dom har väl inte helt hållit världsklass, om man säger så. Vi spelade faktiskt igår bara med två basar i stället för tre eftersom den tredje var ospelbar tyvärr.
Ja, idag är det alltså nyårsafton, det är faktiskt ganska svårt att förstå. Jag tror att det kommer att bli någon festlighet här på hotellet efter konserten, annars firar vanligt folk nyår i slutet av januari/början av februari. Då är det skollov i tre veckor. Själva får vi nog ta det ganska lugnt i kväll, bussen avgår 05.30 från hotellet i morgon bitti, så det blir tidig revelj. Sen blir det buss två timmar till Chengdu, flyg fyra timmar till Shenyang och slutligen buss två-tre timmar till Sipin. Förmodligen är man ganska mör vid det laget, som tur är har vi ingen konsert på kvällen.
Nu börjar det mörkna ute, jag sitter här vid hotellfönstret med utsikt över en strandpromenad och floden, och jag ska ta och avsluta det här så jag hinner få lite vila före kvällens konsert. Gott Nytt År till er som läser det här.

En av många underbara skyltar i konserthuset

Nu har vi haft konsert nummer två, även den så gott som fullsatt och mycket väl emottagen. Efter konserten var det middag och jag måste säga att köket här på hotellet har verkligen lyft sig jämfört med igår. Lunchen idag var jättegod, många rätter, allt nylagat och middagen var superb. Det börjar med kanske 6-7 smårätter och sedan kommer dom med nya fat med nya rätter hela tiden, kött, fisk och vegetariskt om vartannat.
Vad gäller hotellbekymret så har det också löst sig, alla som bodde på det ’sunkiga’ hotellet har fått byta och verkar mycket nöjda med det.
Idag har vi varit lediga hela dagen dagtid och olika grupper har gjort lite olika saker. Själv var jag med till ett område med mycket affärer, alltifrån stora varuhus till små ’håliväggenaffärer’. För att inte tala om den långa gatan bara fylld på båda sidor med ’trottoarmat’. Där kunde man köpa i princip vadsomhelst som dessutom var alldeles nylagat. En stor inomhusmarknad fanns det också. Problemet var att det hade sagts att det skulle gå att köpa sidentyg där,det var egentligen därför som folk åkte dit, men det var det ingen som hittade. Andra tog en taxi till gamla sta´n i Zibo som var väldigt fin enligt dom som åkte dit. Det skulle också finnas ett område som var specialiserat på sidentyger men det låg så långt bort att jag inte tror att någon kom sig dit.
Själv promenerade jag tillbaka till hotellet från köpcentret, en promenad på kanske tjugo minuter. Det är en viss känsla att känna att man hittar lite i en ny stad. Vår guide sa att Zibo är en lite mindre stad, bara drygt 4milj inv och det är ju bara att hålla med.
Mitt internet kom igång efter att en tekniker varit här och hjälpt migi en dryg halvtimme, men han har ändrat så mycket inställningar att jag håller tummarna att jag ska kunna ändra tillbaka till orginalinställningarna, dom gick ju bra i Peking. Väskorna är packade och nu ska jag gå och lägga mig, det är revelj 05.45 imorgon, bussen går 07.00 till Jinin varifrån vi ska ta flyget till Chengdu för vidare transport med buss till Leshan. sen är det konsert på kvällen så några fritidsproblem finns inte imorgon.

genrep med Susanna

Förutsatt att allt nu fungerar som jag tänkt mig kommer här bilden jag tänkte ha till mitt förra inlägg. Bilden är från genrepet till gårdagens konsert och det är en av Susannas sånger som repeteras.

Det blev tidig väckning i morse, 05.45 för att vi skulle hinna packa och äta frukost innan bussen till stationen skulle gå från hotellet 07.00. Superfrukost faktiskt, där fanns bacon, stekt potatis, vita bönor i tomatsås, vårrullar (jättegoda), pasta med veg.sås, kokta ägg, soppa med olika tillbehör, dumplings, youghurt, fyra sorters juice (apelsin, kiwi, päron och en fjärde som vi inte kunde bestämma), rostat bröd med olika pålägg, bullar, kaffe, svart och grönt te. Jag har säkert glömt något. Sedan ut till bussen och iväg till "Peking Södra", en alldeles ny järnvägsstation, varifrån vi skulle ta tåget till Zibo. Det hade varit en del funderingar innan om hur tåget skulle se ut, men det visade sig vara ett snabbtåg som blev ganska fullsatt innan det var dags för avgång. Efter lite försiktig körning ut från stationsområdet accelererade tåget sedan snabbt upp till en hastighet mellan 240-250km/tim, en hastighet som tåget sedan höll ganska länge. Så småningom, när rälsen inte längre var helsvetsad, sjönk dock hastigheten något.
Framme i Zibo blev det busstransport med två riktigt gamla öststatsbussar till hotellet, "Broadcasting and Television Hotel", och lunch. Här kom turneplanens första fel, alla hade inte fått plats på hotellet, en del måste bo på ett hotell som låg precis bredvid, och det visade sig vara ett riktigt nerköp. Rum som var kalla, smutsiga, utan toapapper, trasiga lampor, läckande toaletter och jag vet inte vad. Fortfarande vet jag inte hur det har löst sig, en del av dom drabbade har dock fått byta till bättre rum.
Hursomhelst hade vi genrep 15.00 i "Broadcasting and Television Concert Hall", en sal som tar drygt tusen åhörare och som visade sig ha ganska torr akustik. Kallt bakom scen men okej på scen. Konserten var 19.30 och var väl inte helt fullsatt, men inte långt ifrån. Vi hade blivit förvarnade om att publiken i Kina inte är så tyst och stillasittande i som hemma i Sverige, men det var inget problem den här gången iallafall, däremot förekom det ganska mycket fotograferande under konserten. Susanna sjunger bl.a. en kinesisk sång på kinesiska och då blev det stort jubel i publiken, det var i princip applåder efter varje textstrof och stora ovationer efteråt. Jag tror att konserten var mycket omtyckt och extranumret tog vi två gånger, men andra gången i kortversion.
Efter konserten serverades middag på hotellet och nu när klockan är 00.20 sitter jag på hotellrummet och skriver det här. Jag har dock inget fungerande internet nu, men hoppas få i morgon. Godnatt. Jag är fortfarande ovän med macen så det blir ingen bild den här gången heller tyvärr. Saknar min pc.

Flew in from Miami Beach BOAC
didn´t get to bed last night
all the way the paperbag was on my knee
boy, I had a dreadfull flight
I´m back in the USSR
you don´t know how lucky you are boy
back in the US…
back in the US..
back in the USSR

Vad ska en övervintrad Beatlesnörd ha i mp3-spelaren när en långflygning närmar sig sitt slut om inte ’Back in the USSR’? Sen spelar det ingen roll att resan inte startade i Miami Beach, att vi inte reste med BOAC (det existerar väl inte längre) eller att destinationen inte inte var USSR (som definitivt inte existerar längre).
För att ta allt från början så kollade jag vad det var för väder i Peking innan jag åkte hemifrån och det var då +5°C, dvs exakt vad termometern hemma i Umeå visade och det kändes lite märkligt. Väl ute på flygplatsen visade det sig att vårt flyg till Stockholm var en timme försenat, vilken tur då att vi hade så gott om tid på Arlanda innan flyget till Kina skulle gå 22.30. Det fanns tid att checka in, äta och handla lite innan det var dags att gå ombord med destination Peking. Efter lite filmtittande var det dags för middag 23.30 och sen blev det lite mer film innan det var dags att försöka sova. Jag tyckte nog att jag mest var vaken, men tiden fram till frukost gick faktiskt ganska fort så jag lyckades nog slumra till emellanåt. Vi landade strax före 14.00 lokal tid (07.00 svensk tid) och därefter blev det busstransport till hotellet dit vi anlände ca 16.00. Enligt konsertarrangören skulle hotellet ligga på ung tio minuters promenadavstånd till Himmelska Fridens Torg, men det visade sig vara en glädjekalkyl. Vi gick visserligen en omväg dit, genom Pekings gamla kvarter fullt av småaffärer, småföretagare och allehanda smårestauranger, eller vad man ska kalla såna små matställen. Vi kom för sent för att se något av Den Förbjudna Staden, men Himmelska Fridens Torg promenerade vi på i kvällsmörkret. Lite bråttom blev det till hotellet för att hinna till middagen men det gick (fast inte på tio minuter). Nu sitter jag här dödstrött och skriver, klockan står på väckning 05.45 för att hinna äta frukost innan vi åker till Zibo och resans första konsert.
Det blir tyvärr ingen bild idag trots att jag har tagit 85 st, det beror på att jag för första gången i mitt liv sitter med en mac (jobbets) och jag klarar inte av att konvertera från raw till jpeg, jag skulle haft min egen pc istället. Vi hörs.

repetition med Jan Stigmer

Så närmar sig då avresedagen med stormsteg, dagen som sedan i augusti, då det blev klart med Kinaturne´n, legat nånstans avlägset i fjärran. Jag vet inte om jag är helt förberedd mentalt, men pass, visum, biljett, instrument, dator, kamera och kläder är framplockat och iallafall delvis packat så rent praktiskt är jag nog ganska väl förberedd. I morgon åker vi alltså, dirigent är vår blivande chefsdirigent Rumon Gamba (Andrea Quinn har ju ett halvår kvar av sitt chefsskap) och två solister, vår egen Susanna Levonen, (sång, för den som ev har missat det) och Jan Stigmer på violin.
Vi anländer till Peking 27/12 och kommer att bo en natt där, väldigt centralt lyckligtvis, och reser vidare till Zibo 28/12. I Zibo hat vi två konserter och det förbryllade mig mycket när jag hade hittat Zibo på Google Earth för där såg det ut som en mycket liten landsbygdshåla. Hur var det möjligt att ens ha en konsert där? Närmare efterforskningar visade lyckligtvis att Zibo måste vara felplacerad på google, staden har faktiskt över 4milj inv och är berömd för sin silkesproduktion. Den var huvudstad i Qi som var en föregångare till dagens Kina grundad 1046 f.kr.
30/12 flyger vi till Chengdu och sedan buss en timme till Leshan,en stad med ca 3,5milj inv. Där har vi också två konserter, så nyårskonserten blir där. I Leshan finns också en Buddhastaty uthuggen direkt i klippan, 71 meter hög och med på Unesco:s världsarvslista. Givet utflyktsmål. Nyårsdagen är en ganska jobbig resdag, tidig väckning, buss till Chengdu, flyg till Shenyang i nordöstra Kina och sedan buss ca 2,5 timmar till Siping där vi har en konsert nästa kväll. Nästa dag buss till Changchun, huvudstad i Jilinprovinsen, och konsert på kvällen. 4/1 åker vi buss ca 2,5 timmar till Songyan, en stad som gav mig mycket huvudbry. Enligt Google Earth existerade det ingen stad med det namnet, men lite efterforskningar gav vid handen att det är en stad med 2,8milj inv nordväst om Changchun. Området är bebott sedan mycket lång tid tillbaka (neolitisk tid ca 10000 f.kr.) men staden grundades på 1900-talet och fick sina stadsrättigheter först 1992. Där har vi konsert på kvällen, och nästa dag (5/1) åker vi buss till Jilin där vi har vår sista konsert. 6/1 tidigt upp, buss till Changchun och därifrån en tågresa på drygt sex timmar till Peking dit vi anländer i så pass god tid att vi ska hinna med en sightseeing till muren innan det är dags att gå till kojs sista natten i Kina (för den här gången). Nästa dag hemresa, sova en natt på hotell vid Arlanda för att till sist komma till Umeå på morgonen 8/1.
Nästa inlägg blir väl förmodligen en rapport från Peking.

Ja, det ska ju fortfarande föreställa stråkarna i symfoniorkestern

Jaha, vad hände nu då? Här väljer man ut den enda bild man får ha med och så kommer bara bildtexten med. Jag gör väl ett nytt försök med bilden.

stråkmusikerna i symfoniorkestern

Hej, jag heter Göran Jarmar och spelar valthorn i Norrlandsoperans Symfoniorkester och det har jag gjort alltsedan Norrlandsoperan satte upp sin första större produktion, ’Italienskan i Alger’ av Rossini, våren 1974. Då gick jag mitt första år på musikhögskolan i Stockholm. Jag, som egentligen inte alls varit intresserad av opera som konstform tidigare, fångades totalt av den då unge Arnold Östman som för mig fortfarande är den utan tvekan bäste dirigent jag har spelat under. När han slutade här och blev chef för Drottningholmsteatern tvekade jag inte (jo det gjorde jag faktiskt) när jag av honom blev erbjuden att spela i Drottningholmsteaterns orkester. Det var verkligen en upplevelse, dels att spela på gamla instrument, för mig alltså naturhorn utan ventiler, dels atmosfären i den gamla teatern. Och dessutom fick jag ju spela med Arnold. Jag tror att jag spelade åtta säsonger där men när när jag blev pappa var det inte längre lika lockande att jobba på somrarna så då fick det vara.
Nåväl, den här bloggen ska handla om Kinaturnen som Norrlandsoperans Symfoniorkester ska göra med avresa annandag jul och hemkomst 2009-01-08. Den egentliga starten på bloggen blir juldagen, det här är bara en smygstart, och då tänkte jag berätta lite närmare hur turnen är upplagd. Åtta konserter på tolv dagar i Kina blir det och ganska mycket resande, ibland flygresor på över hundra mil. Jag ser mycket fram mot själva Kinavistelsen men resan dit ser jag inte direkt som någon höjdare. Jag har mycket svårt att sova i flyplansfåtöljer, det hjälper inte att fälla ryggstödet, men det får gå. Alternativet är förstås transsibiriska järnvägen, och den skulle jag vilja åka någon gång, men nu tar det för lång tid för att vara ett alternativ.
Vad gäller bloggen verkar det som man bara kan lägga in en bild per inlägg och om jag känner mig rätt kommer jag att ta åtskilliga bilder per dag och det blir säkert svårt att välja. Jag vet inte heller om jag kommer att ha tid över varje dag till att skriva, men jag hoppas det. God Jul så länge.