generalrepetition på ”Guldfeber”

Torsdagskvällens Chaplinkonsert där orkestern spelade till två stumfilmer, "Behind the Screen" och "Guldfeber" blev en succe´, utsålt och stående ovationer. Det är verkligen bra musik, men nog har den gode Chaplin stulit både här och där och dessutom ganska stora avsnitt men det kan man gott bjuda på. Att blanda olika konstarter är något man oftare borde göra enligt min åsikt. När jag var yngre och mer kompromisslös var min enkla men hårda regel att musiken har ett egenvärde och att det i konsertsituationen räcker med musiker och musik. Jag har ändrat mig, att lägga till något visuellt kan definitivt förstärka upplevelsen. Gårdagens konsert visar ju att det stämmer. I och för sig var den här musiken specialkomponerad till filmerna (även om som sagt mycket av musiken fanns redan tidigare) men ändå kunde man se hur bild och musik förstärker varandra.

En av mina största konstnärliga upplevelser var på Laterna Magica i Prag där musik och projektioner blandades på ett otroligt häftigt sätt. Det var visserligen inte levande musik utan inspelad sådan som spelades upp genom högtalare spridda i rummet och projektionerna visades inte på plana skärmar utan kurviga och böjda. Mer sånt skulle jag vilja ha. Det går ju att göra så otroligt mycket med hjälp av datorer, och gränsöverskridanden och kulturkrockar är alltid (nästan) positivt. Om inte annat leder dom till diskussioner och det kan aldrig vara fel. Det måste finnas utveckling i kulturen även inom ett så konservativt område som den "klassiska" eller s.k. "seriösa" musiken. Vad är förresten seriös musik? Det måste ju helt enkelt vara musik som inte i första hand är kommersiell utan komponerad för att ge åhöraren en upplevelse, sen må det vara klassisk konstmusik, rock eller jazz. Eller något annat. Därmed inte sagt att den traditionella konsertformen ska försvinna, givetvis måste den finnas kvar, den har fortfarande mycket att ge.

Och visst har musiken ett egenvärde också.