En lördagkväll för mig brukar oftast vara en myskväll med film eller att hitta på någonting med mina vänner. Men när man vikarierar inom vården så känns det aldrig riktigt som det är helg. De flesta arbeten som jag tidigare jobbat på har varit måndag till fredag, 07.00-16.00. Men inom vården så spelar det ingen roll om det är helg, jul eller påsk… Det är väl baksidan med detta arbete, men samtidigt trivs jag så bra när jag får arbeta med att hjälpa människor på något sätt. Man har så mycket att lära av äldre människor och är så roligt att ta del av detta. Innan jag började arbeta inom vården så trodde jag att jag aldrig skulle klara av det. Det var ett arbete jag inte hade någon aning om vad det gick ut på och det skrämde mig lite. Men jag ville inte ha förutfattade meningar och kände att jag ville prova på det ändå. Och vet ni vad, jag trivs jättebra! Imorgon ska jag iväg på sjukstugan och arbeta en delad tur. Så nu ska jag försöka sova så jag orkar upp imorgon.

Godnatt nu allihopa och mys lite nu på lördagskvällen åt mig också.
// Helena

Ännu ett fint minne med mina vänner, balen 2008.

I onsdags så hände det. Dagen som många nervöst väntat på, dagen som vissa velat skjuta upp lite till, den dagen som jag så gärna önskar mig tillbaka till. Första skoldagen efter sommarlovet!

Jag minns första dagen på Luspengymnasiet, det var så spännande. Nu hade jag gått tre år på Röbroskolan i Storuman, alltid sett samma ansikten och nu skulle man börja på en skola där de kom folk utifrån Storuman också. Jag var nervös, men det kändes ändå väldigt roligt. Nu är det min syster som börjar ettan på gymnasiet, och jag avundas henne för att ha tre år av skolan kvar. Det är på gymnasiet som jag träffat mina underbara vänner och så fina minnen tillsammans med dem. De vänner som nu ska flytta till olika delar av Sverige. Visst känns det tråkigt, tiden på gymnasiet gick så fort att jag aldrig riktigt hann uppskatta det, men visst finns det en viss charm med att bli vuxen också.
Jag stannar i Storuman i ett år till. Tillsvidare, kanske man ska säga? Eftersom jag inte riktigt bestämt mig för vad jag vill göra så känns det bättre att bo kvar här, arbeta ihop pengar och fundera ut vad jag vill. Jag har inte riktigt släppt studierna heller eftersom jag nu pluggar för att lära mig Tjeckiska.

När jag sitter på jobbet så kan jag inte hjälpa att tänka tillbaka till skoltiden och längta tillbaka, men i de stunderna försöker jag blicka framåt och tänka positivt på vad som kommer hända i framtiden. På röbro trodde jag livet var slut när jag gick ut nian, mina kompisar skulle ju flytta! Men jag hade fel… Kanske jag har lika fel nu? Kanske gymnasiet inte alls var den bästa tiden i mitt liv? Det återstår att se. 🙂

”Grattis önskar Muffinz!”
Min älskade lilla kisse om har sin favoritsovplats – i tvättfatet!

Vad skriver man nu på första inlägget? Det är ju nu som alla kommer granska mig, fundera ut vad jag är för liten prick och avgöra om det är något som är av intresse att läsa.
Jag skulle kunna presentera mig, berätta lite om mina intressen och vad jag gör om dagarna. Men jag tror nog att vem jag är kommer att lysa igenom i bloggen senare.

Idag har vi haft tårtkalas för idag är det 19 år sedan jag föddes på Lycksele BB. En riktig myskväll med familjen och släkten. Det är en sak som jag verkligen gillar med vår släkt. Vi är inte många som bor härikring, men vi träffas varje gång någon fyller år eller när det ska grillas. Ibland lyxar vi till det med kräftskiva eller surströmmingskväll. Riktigt mysigt!
Och nu när det var födelsedagskalas så fanns det presenter också. Fick någonting jag verkligen behövde, en dammsugare till min nya lägenhet. Så nu ska det införas en dag i veckan som ska vara min dammsugardag, annars tror jag att det lätt blir glömt.

Jag vaknade av det finaste i morse, ett MMS ifrån min mamma. Se bild med text.

Vi ses! //Helena