Ännu ett fint minne med mina vänner, balen 2008.

I onsdags så hände det. Dagen som många nervöst väntat på, dagen som vissa velat skjuta upp lite till, den dagen som jag så gärna önskar mig tillbaka till. Första skoldagen efter sommarlovet!

Jag minns första dagen på Luspengymnasiet, det var så spännande. Nu hade jag gått tre år på Röbroskolan i Storuman, alltid sett samma ansikten och nu skulle man börja på en skola där de kom folk utifrån Storuman också. Jag var nervös, men det kändes ändå väldigt roligt. Nu är det min syster som börjar ettan på gymnasiet, och jag avundas henne för att ha tre år av skolan kvar. Det är på gymnasiet som jag träffat mina underbara vänner och så fina minnen tillsammans med dem. De vänner som nu ska flytta till olika delar av Sverige. Visst känns det tråkigt, tiden på gymnasiet gick så fort att jag aldrig riktigt hann uppskatta det, men visst finns det en viss charm med att bli vuxen också.
Jag stannar i Storuman i ett år till. Tillsvidare, kanske man ska säga? Eftersom jag inte riktigt bestämt mig för vad jag vill göra så känns det bättre att bo kvar här, arbeta ihop pengar och fundera ut vad jag vill. Jag har inte riktigt släppt studierna heller eftersom jag nu pluggar för att lära mig Tjeckiska.

När jag sitter på jobbet så kan jag inte hjälpa att tänka tillbaka till skoltiden och längta tillbaka, men i de stunderna försöker jag blicka framåt och tänka positivt på vad som kommer hända i framtiden. På röbro trodde jag livet var slut när jag gick ut nian, mina kompisar skulle ju flytta! Men jag hade fel… Kanske jag har lika fel nu? Kanske gymnasiet inte alls var den bästa tiden i mitt liv? Det återstår att se. 🙂