Ja, så var det med det. Lovar tungt men håller tunt! Jag skulle ju inte bekymra mig för något, bara vara glad.Så var ju mitt nyårslöfte till mig själv.  Och på den åttonde dagen var det over.

Så här blev det. Jag har åkt  mot den livsfarliga kylan som finns i Tärna-.Hemavan. I oro och änglsan  för att kolla om hur huset skulle må. Skulle det finnas kvar efter snön som vräkt ner från ovan och rekordkylan som ihärdigt hållit  bygden i sitt skräckinjagande grepp? Skulle det finnas ström nog för huset eller skulle den ta slut?  Hade  vattnet frusit, hade luftvärmepumpen överansträngt sig och gett upp? Frågorna var många och svaren få.

Jag kunde inte hålla mig, så jag körde i ett jehu raka spåret hit upp till Tärnaby för att oroligt kolla och avhjälpa en eventuell  katastrof. Jag var inte ett dugg glad, bara orolig! 

Men idag har jag fått återfall och blivit Happy again! För allt är fixat.Kylan rådde inte på mig!  Som belöning för min onödiga oro så klättrade jag uppöver mot himlens höjder, på en stege. Hälsosamt, behövligt och glatt så skottades hus och förrådstaken  av mig personligen från meterdjup snö. Och i ett huj så kom en mycket duktig ung traktorchaufför och plogade bort allt snöelände från gårdsplanen.Tackar! Det har gått bra.Och det blev liksom varmare på köpet.