Tydligen hade hans chef, om jag fattat rätt, läst att det inte var skottat i Nyåker och kontaktat själva skottar´n så att säga.  Jag förstår ju, såhär i efterhand, att om man läser min blogg så får man uppfattningen att hela kyrkogården var oskottad och så var INTE fallet utan det var jag som skrivit en aningens luddigt. Gångarna är skottade men vår familjegrav ligger mitt emellan två gångar och det är gode biten mellan dom här gångarna ska jag säga och det kan man ju kanske ha synpunkter på men det rår ju inte mannen med snöslungan över. Han var i alla fall väldigt rar när han ringde så nu vet ni det!

Sitter och klurar i den mycket bleka förmiddagsfebruarisolen och konstaterar att den är tillräckligt stark ändå för att lysa upp dammet i varenda vrå – suck.  Det var längesen jag bloggade och frågan är hur man tar upp tråden igen? Jag kan väl säga såhär att 2010 var ett riktigt skitår egentligen, fanns väl en del ljuspunkter men inte tillräckligt många.

I söndags var det 1 år sedan min mamma dog och därför begav vi oss till kyrkogården för att tända ljus i lyktorna. Tyvärr så skottas det inte särskilt mycket på denna kyrkogård så vi tassade försiktigt på snön, för att inte försvinna helt, och lyckades lokalisera en gravsten iallafall. Sedan grävde vi med händerna fram lyktorna som befann sig sådär en halvmeter under snön, men skam den som ger sig! Vi lyckades i alla fall tända ljusen men hur länge de sen brann har jag ingen aning om. Det kan ju tyckas idiotiskt att stå på huvudet på en kyrkogård och gräva i djupsnö men nu är det faktiskt så att min mamma älskade levande ljus och hade alltid någon liten lykta tänd så fort det skymde det allra minsta. Sen åkte vi till pappa och fick kaffe och wienerbröd. På bordet stod mammas ljus från allhelgonagudstjänsten så då tände vi det såklart och det kändes mycket bättre. Jag tror absolut att mamma blev nöjd också.

När en älskad går ur tiden så är det tur att det kommer nya tillskott och det gjorde det den 5:e januari i år. Då blev jag mormor till en alldeles fantastisk liten pojke! Detta öppnar upp för helt nya och fantastiska möjligheter som t ex den perfekta ursäkten för mig att inköpa en bilbana. Mina egna barn har inte varit särskilt intresserade av detta men nu var det väl ändå märkvärdigt om inte det ska bli av i alla fall. 2011 har på alla sätt börjat bra mycket bättre än 2010 och förhoppningsvis fortsätter det så.

Det där dammet jag nämnde i början…bäst jag går och tar hand om det för det verkar då inte ge sig av självmant. Å andra sidan kan man avvakta tills det blir lite mörkt och göra som mamma – tända ett ljus och vips så är det fint.

Vi hörs hörrni!

I tisdags firade gubben och jag tvåårig bröllopsdag och då tyckte vi att det kunde vara lämpligt att åka in till Ume´ och ta oss för nåt. Innan själva firandet skulle äga rum så skulle vi bara följa mellandottern till arbetsförmedlingen för ett första besök. Det ska väl vara snabbt avklarat…trodde vi. Där blev vi hängande i nästan två timmar men vi fick i alla fall kaffe i varsin plastmugg och det är ju inte att förakta. Sen var vi fullständigt utsvultna och vi formligen rusade genom stan för att komma till den restaurang där vi bestämt oss för att njuta av en bröllopsdagsmiddag. Vad finner vi? Restaurangen stängd och nerlagd!!!! Nåja det finns väl andra. Yngsta dottern följde med oss och hon bestämde att vi skulle gå på bio efter maten och hon ville bestämt se en vampyrfilm och så blev det. Tur att man har ungar för annars hade vi ju varit tvungna att själva planera vår bröllopsdag och det hade ju varit förfärligt trist! Det är rart med barn…det är det!!!

 Caféveckan här i Sunnansjö är slut för detta år och jag kan väl inte säga annat än att det varit en succé. Stort tack till alla besökare som förgyllt vår tillvaro här i byn. Tack också till alla som bidragit med hembakat bröd, med sin tid och med sitt goda humör! Vi fick ta del av ett litet "rostips" från en mycket säker källa som dock ville vara anonym. Denna person sa att man, när björkarna fått musöron, skulle klippa till G-A riktigt hårt och då skulle rosorna bli fina. Ja, jag är ju ingen expert men det lät ju knepigt. Jag känner mig lite trött så det kan ju hända att det blev någon form av missförstånd men håll tillgodo iallafall. Vad G-A anser om detta kan jag tyvärr inte svara på.

Nu tror jag att det är bäst att gå raka spåret isäng. God Natt!

 de namn som man väljer till sina barn. Jag fastnade särskilt vid ett – Dante. Rätt så tungt namn på en lite gosse. Jag menar ingen kommer ju nånsin att säga att den pojken ställt till lite oreda utan han kommer ju ständigt att få höra om Dantes inferno. På hans rumsdörr kommer det kanske att stå "I som här inträden låten hoppet fara". Sen var det ett par som skulle kalla sin flicka för Elda och omedelbart for det i mitt huvud "Stick och brinn Elda"! Fast det kanske bara är jag som tänker så där. Idag blir det bakning till sommarcaféet här i Sunnansjö, så välkomna dit!                                                                                                                                                                                                                   

 och jag har gjort min första arbetsdag. Känns inte så tokigt iallafall. Sommaren är ju kvar därute och några timmar hinner man ju mysa fast man jobbar. Kan upplysa om att Sunnansjös underbara sommarcafé har öppnat idag och efter jobbet så gick vi dit och tryckte i oss go´fika för allt vad vi var värda. Vann på lotteriet gjorde jag också. En lyckad dag på det stora hela får man väl säga. Nej, nu blir det väl en vända in i duschen och sedan god natt.

 Åkte iväg till Abborrträsk för att pröva lyckan men i vanlig ordning sket det sig. Satt och tomglodde på en spöspets i flera timmar, inte ens ett litet napp. Redan i fjol konstaterade jag att träsket ska sprängas med dynamit och nu känns det som det enda rätta!!!!! Nä, skämt å sido, men lite frustrerande är det. Fisken hoppade vid strandkanten innan vi fått i spöna och förmodligen kände dom igen mej från i fjol och tänkte att "den kärringen ska då inte ha nåt alls. Nu drar vi åt botten och rör inte en fena tills hon har stuckit." Tur att det är så vackert där och att vi hade fika med oss annars hade ju allt varit förgäves.Nu fick vi ju ändå en fin utflykt och det är alltid ok.

 Har klämt in behagen i en bikini och nu blir det att ta gubben under armen och bege sig till havet. Ska bara skjutsa ett barn till en buss först. Ha en skön dag i solen så hörs vi kanske ikväll!

 som försummats å det grövsta. Ja, vad kan man säga. Det har varit lite mycket bara men nu tar jag nya tag. Positivt är att mina semesterveckor hittills har bjudit på väldigt mycket sol vilket hör till ovanligheten. På minussidan kan jag säga att jag bara har en vecka kvar men nu ska jag inte klaga. Gubben ligger på soffan och snarkar och själv lyssnar jag på regnet som smattrar på altantaket. Det gör inget att det regnar så länge som det sker nattetid. På TV:n har det visats fotboll och jag har suttit här och småsneglat fast jag inte är ett dugg intresserad. Vilka lustiga namn holländarna har egentligen, Van der Kvast (fast han spelar ju inte fotboll förstås) och Van der Vaart (V uttalas som ett F). En heter faktiskt Arjen och han är säkert arg eftersom man förlorade. Som vem som helst kan förstå är mitt fotbollsintresse rätt lågt.

Nu är det sena natta och IngMarie ska gå och sova. Vi hörs snart!

Nu har jag i princip städat bort julen, ovanligt sent för att vara jag. Det mesta brukar plockas bort vid trettonhelgen men nu har det gått segt. Segt är det också i mitt huvud har jag upptäckt. Vi kämpar på med revyn och texterna verkar inte fastna alls för mej. Jag brukar lära mej utantill utan större besvär men nu är det som förgjort. Kan det vara åldern eller? I eftermiddag blir det mera träning och då får jag hoppas att något litet ord har lagrats i mitt minne annars "bli ne falet". Nä, nu ska jag gå och sätta mej i soffan ett litet tag och praktisera den mycket högt stående konstformen att tomglo. Tro mej, det är skönt!