Valet stod mellan dammsugning eller gräsklippning och då väljer man ju gräsklippning alla gånger. Men vad händer? Gräsklipparen från helv… hoppar och skuttar som en ledbruten ko, svart rök bolmar, den klipper halvdåligt och till sist stannar den naturligtvis av. Fyller bensin, rycker i snöret, drar barnförbjudna ramsor men till sist inser jag att tingesten är död, stendöd eller sur, men knappast surare än jag. Tänker att jag går in och vilar lite, lugnar nerverna för det kanske är säkrast att vi är ifrån varandra ett tag, jag och den där….! Vad händer då? Jo, då börjar det regna! Så fantastiskt typiskt och nu har jag ryckt och slitit några gånger för mycket med högern så min redan sorgliga axel och arm känns redo för amputation. Ja, ja men regna på för allt i världen. Se om jag bryr mig! Jag ska tröstäta en glasstrut och absolut skita i alltihop, HAH!!!

Inte på grund av strålande solsken utan för att äta födelsedagssurströmming. Guuben fyller år idag och det stående önskemålet på menyn är surströmming och sen ska det vara jordgubbstårta på det. Vi brukar alltid sitta på altanen och äta men idag fick vi ge vika för vädret och inta firrarna inomhus istället. Visserligen kikade solen fram men nån större värme kände vi då inte av. 13 personer klämde in sig i vårt lilla kök, men finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Vi kom att prata om önskningar av olika slag och då kom jag ihåg yngsta dotterns hetaste julklappsönskning. Hon kan ha varit fem eller sex år gammal och det hon mest av allt ville ha var hörapparater. Ja, du läste rätt. Hörapparater, precis som morfar, ville hon ha och inget annat. Men snälla vän vad ska du med dom till, undrade jag. Jo, svarade mitt finurliga barn, det är så bra med dom för då kan man plocka ut dom då man vill! Ja det var ju en tanke förstås för när vi träffas i den här familjen är ljudvolymen så pass hög att det skulle vara lite skönt ibland att ha apparater och plocka ut så det blev tyst. 

Nä hörrni, nu är det kväll och dags att vika in årorna. Har köpt två böcker på rea på Konsum och längtar efter att få försvinna in i fantasins värld ett tag. Ha´ de´. 

om det går att reklamera sin semester. I så fall vill jag göra det typ nu!!!!! Igår gjorde vi ett utflyktsförsök till Norrfällsviken tillsammans med några vänner. Vi såg väldigt mycket vatten och då menar jag inte havet precis. Idag regnar det också, vilken surprise, men vi har iallafall fikat på Nyåkers sommarcafé och inte vunnit några priser på deras lotteri. Yngsta dottern roar sig med att baka chokladmuffins och lyssna till Fantomen på operan själv tror jag att jag går och lägger mig och drar nåt gammalt över mig. Väck mig då solen skiner!

Vackert, men ack så blött.

Just som jag gått vidare från "fet eller inte-tankarna" och glatt studsar genom köket iförd BH och trosor, tittar Pernilla upp och utbrister "Mamma, det är otroligt! Du har fått tre barn och du är som en ko". Jag tvärnitar mitt på köksgolvet. "Vad i himlens namn säger du? Ser jag ut som en ko"? Nånstans här bryter hennes pojkvän ihop och rusar ut i badrummet där det låter som om han håller på att kvävas till döds. Pernilla försöker nu förklara för mig att jag är "oföränderlig som en ko" och att jag därför ska ta detta som en komplimang. Hm, jag vet inte riktigt. Tål att tänkas på.

Ah, nu känns det bättre. Vi satt vid bordet och pratade om våra motstridiga resultat i fetmatestet. Det har ju känts lite kymigt att vi inte klarade det där ligga på golvet med boken på magen-testet. Då kom min själs älskade fram med en teori som gick ut på att ju större arsel man har desto längre kommer man från golvet och då beror ju ett taskigt resultat inte på bukfetma utan på att man har…ja…hm…ett stort arsel helt enkelt. Underligt nog kände vi oss tröstade av denna tanke. När jag nu läser igenom vad jag skrivit börjar jag undra om vi är riktigt kloka.

Låg i sängen med en kopp kaffe och bläddrade i VK då jag hittade ett test där man kunde kolla om man lider av fetma eller inte. Tala om att kunna förstöra en redan grådassig morgon. Testet bestod av tre olika delar. Man skulle bl a lägga sig på golvet, placera en bok på den högsta punkten på magen och sen skulle det mätas. Jag krånglade ner mig på golvet, vilket inte var lätt eftersom jag har förb… ont i en axel men nu skulle här utredas. Peter mätte och svaret blev nedslående, bevisligen är jag fet. Sen tvingade jag ner Peter, den stackaren, på golvet och fann att även han är fet. Sen skulle det mätas midjemått och BMI och det är nu det blir förvirrande. Dessa resultat var strålande så då var vi inte feta, eller? Nu sitter vi här och är totalt förvirrade. Tack så himla mycket VK!

Mina barn har alltid varit duktiga på att prata, kan var nåt genetiskt kanske. Mest pratsam har den yngsta dottern varit och det är hon väl fortfarande. Hon pratar ofta, mycket och väldigt fort. Hon kan hålla flera olika samtal igång samtidigt vilket kan vara förvirrande för oss i familjen som inte är lika snabba i tanken som detta förunderliga barn. Häromkvällen satt hon och en kompis och tittade i gamla målarböcker. Plötsligt fick dom väldigt roligt och jag var tvungen att gå dit och titta jag också. Överst på en sida hade dottern mödosamt plitat:

"jag pratar för att jag inte kan hola i jän"

Ja, då vet man! Jag förstår precis vad som hade hänt. Förmodligen har jag, eller någon annan med sår i öronen, vänligen bett henne att hålla igen i åtminstone fem minuter och får man nu inte prata så måste man ju få uttrycka sig skriftligen och förklara varför denna begäran naturligtvis inte går att uppfylla. Känns skönt att veta varför iallafall.

Ja, idag har det fyndats och ropats på tokigt och likt. Förunderliga ting har visats upp inför ens ögon men underligast av allt var ändå min brors, för dagen auktionsutropare, benämning på ett litet rosa skåp som händelsevis hade tappat dörren. "Vad ger ni för detta fina tittskåp utan dörr", hojtade han glatt. Är det nu någon av er som sett ett tittskåp med dörr? Nä, jag tänkte väl det. Folk ropade glatt på skåpet ändå,  med eller utan dörr.

Jag skulle ropa in en sak och en sak allena och det var min farmors fina glasskål med lock som hon hade maränger i när jag var barn. Till jul brukade farmor bjuda på "vattlingona" och då hade hon antingen "vattlingona" eller grädden i sin finskål. Där stod den då tillsammans med några andra små grejor i en liten låda och jag lyckades ropa in den trots att det fanns en ivrig konkurrent. Lycklig blev jag. Sen fick jag nåt tokil och ropade in fyra stolar och en sekretär som jag då inte alls hade tänkt ha. Som tur var hann jag besinna mig i stridens hetta och sluta bjuda på spegelbyrån annars vet jag inte vad jag gjort. Man måste ju ha nånstans att ställa grejorna också, men det är lätt att glömma när man kommer upp i gasen.

När auktionen var över svamlade vi iväg hem till moder och fader och jag kokade en storgryta med palt så nu är man i paltkoma resten av kvällen. Nu ska jag sätta mig och beundra min fina skål, tänka lite på farmor och farfar och ta en kopp kaffe.

Ha en trevlig kväll ni också!

Min farbror och faster har auktion i Gamla Brattsbacka idag och då måste man ju vara där såklart. Roligt ska vi ha, det är jag säker på. För övrigt kan jag meddela att jag är förkyld, vilket ju är typiskt mig på alla sätt och vis. Finns det en liten förkylningsbakterie i luften så kan jag vara helt säker på att den hittar mig, hur kul är det på en skala? Nåväl, inget gnäll nu! Solen skiner och det lovar att bli en toppendag och då får ingen snuva stoppa mig. Ha en skön dag i solen vad ni än hittar på!

trots lite motstridiga uppgifter. Enligt oss skulle det vara stängt men enligt annonser så skulle det vara öppet, så då blev det så – öppet alltså. Så dit å fika i jesse namn för a Katrina ha´ baka!