det kräver starka armar och starka nerver på den som sitter i rullstolen! Jag jobbar ju som personligt assistent och för en vecka sedan blev brukare (ja, det heter faktiskt så) med personal bjudna på fika på ortens konditori. Där hade man faktiskt försökt att tänka till men man nådde inte ända fram kan man väl säga. När man byggde altanen så kom man ihåg att det finns rullstolsburna människor och gjorde en ramp men minnet var tydligen kort eller så var tanken hit men inte längre för in till själva konditoriet finns ingen ramp!Nåväl, detta visste vi ju om så vi tog med oss egen ramp men det krävdes en del ommöblering och tjorv för att min brukare skulle få förmånen att komma in och själv välja sitt fikabröd. Om man nu får för sig att strosa runt på Nordmaling styrandes en rullstol så får man ideligen baxa över höga trottoarkanter och fastna i rännor som titt och tätt dyker upp i trottoaren. I dessa rännor passar ett framhjul på en rullstol alldeles ypperligt kan jag meddela. Det finns också ett antal affärer där en rullstolsburen person aldrig kan komma in. Sammanfattningsvis finns det bara en sak att säga:SKÄMMES TAMMEFAN!!!

Det finns stunder i ens liv när man skickar iväg en tanke till världsalltet och igår upplevde jag just ett sådant ögonblick när jag pinkade på vårt nya badrumsgolv!!! Yes, du läste rätt! Jag pinkade på golvet, det är den rena, osminkade sanningen. Nåja, jag satt i och för sig på toaletten, jag är ju inte en komplett idiot, men resultatet när jag spolade blev inte riktigt som jag hade tänkt.

Jag ska ta det här från början. Vi renoverar badrummet och därför har denna toastol burits in och ut sisådär femtioelva gånger men den har varit fullt användbar om man bara fyller vatten i tanken och sitter j…ligt stilla. Igår förmiddag var det mesta klart och stolen bars in och då hör jag mig själv säga: ’Du behöver inte trycka dit den för vi ska liks till sta´n så vi kan fixa det där när vi kommer hem’. Så var vi redo att åka och vad händer då? Jo, man måste ju gå på toaletten såklart. Kollar toaletten och den verkar ju sitta korrekt, för säkerhets skull kollar Peter också, sen slår jag mig ner och…ja. Hursomhelst så hör jag en liten varningsklocka ringa en tiondels sekund innan jag spolar men jag spolar ändå och voila! jag har en pöl på golvet.

När sånt här händer så är det som om tiden stannar för jag kommer mej inte ens för att trycka tillbaka spolknappen för att minimera flödet utan istället håller jag i och spolar för allt vad jag är värd. När pölen når mina skor (tack gode gud för foppaskor som tål att skuras) vaknar jag till liv igen och förödmjukelsen är ett faktum. Tydligen var det nån sorts muff som åkt snett eller nåt, vad vet jag. Det enda jag vet är att det under en tid nu har känts som om nån däruppe har nåt emot mej och det här det var liksom droppen. Eller droppe och droppe förresten, jag hade ju varit tacksam om det handlat om några droppar istället för en störtflod.

Det är mest synd om mej i hela världen, med några få undantag. Varför? Jo, det ska jag tala om! Jag är förkyld och det är orättvist!!! Insjuknade natten mot lördag med feber och en alldeles underbar huvudvärk. Ingen missade väl vilket kanonväder det var i helgen? Dessutom var pingsthelgen min lediga helg och vanligtvis när jag är ledig är det dåligt väder men nu var det ju jättenödvändigt att ha över 30 grader varmt ute och närmare 40 grader inne. Det är väldigt svårt att hålla nere febern vid såna tillfällen, faktiskt omöjligt kan jag tala om. Fortfarande hängig idag och huvudet vet jag var det sitter om man säger så. För att toppa hela upplevelsen så påbörjades renoveringen av vårt badrum i går och idag är dagen för slipning av väggarna. Hela huset vibrerar och ljudet är öronbedövande. Jag får väl vara tacksam att jag inte har magsjuka för nu står toastolen på altanen och närmsta dass är på bygdegården. Ja, det finns ingen ände på mitt elände som ni hör. Jag går och lägger mig nu.