Julgranen framför medborgarhuset i Vännäs är slående vacker. Men, visst är det lite få ljus i den? Och visst ser toppen ut som att den är kapad?

Jag tänker att man kan dra några slutsatser av detta. För det första att lamporna reflekterar glädje och hopp – det vill säga de lampor som är tända – men egentligen finns det många människor som lever tragedier och att hoppet är ett ord som inte existerar eller som försvinner i horisonten för dem – de lampor som saknas i julgranen är för dem.

Den andra slutsatsen, angående att toppen av trädet är tilltufsad, är att inget arbete, hur fint och behjärtansvärt det än är – aldrig är helt färdigt.

Kanske julgranen i Vännäs säger mer saker än vi föreställer oss den här julen. Och i toppen av den, så vill jag rita ett stort, varmt hjärta… speciellt tillägnat dem som har det svårt.