Allsmäktig

Av , , 1 kommentar 4
”Vår allsmäktige Gud” tror jag är en absolut sanning för många. För mig och troligen också för många andra är det omöjligt att förstå. Med risk att sätta mig själv i dålig dagar bland mina religiösa vänner kan jag ändå inte låta bli ta upp mina tvivel i frågan igen.
Nu tänker jag på krigen mellan Ryssland och Ukraina och mellan Israel och Hamas. Bland alla experters analyser och kommentarer är förstås min undran kopplad till vår ”allmighty God” barnslig och dessutom förstås för många också oacceptabelt ”ogudaktig”, men ändå.
Finns det något bättre sätt att använda sin allsmäktighet än att stoppa dessa krig? Ännu en gång har jag ägnat tid åt att läsa på vad som man inom monoteistiska religioner menar med att tillskriva Gud egenskapen att vara allsmäktig. Dock utan att bli så mycket klokare.
Goda och troende vänner till mig har också försökt få mig att förstå vilka begränsningar som trots allt ligger i den påstådda allsmäktigheten. Inte heller de har lyckats.

Tilliten till Swedbank

Av , , 4 kommentarer 10

Trots att Swedbank ända sedan banken var Sparbanken har varit ”min” bank, så blir mitt förtroende för banken allt mindre. Här berättar jag om en händelse som  ytterligare har minskat min tillit till banken.

Som förvaltare fann jag skäl att för hens del öppna ett s.k. fasträntekonto. Jag insåg direkt att jag inte kunde gör det via internet och efter en lång väntan i telefonkön, fick jag till sist tala med en av bankens anställda hos kundtjänsten. Min fråga till hen var om jag verkligen inte kunde öppna ett sådant konto för min huvudman via min internetbank. Hen kunde inte svara och efter ytterligare väntan återkom hen med beskedet att det inte var möjligt.

Beskedet jag fick var att jag måste personligen gå in på ett swedbankkontor, för att få det gjort. Av hänsyn till min huvudmans ekonomi, bestämde jag mig för uträtta ärendet under eftermiddagen i går. Därmed skulle hen slippa bilersättningen till mig på de ca sex milen ToR Umeå.

Till min stora överraskning kunde jag via nätet konstatera att det ”stora” swedbankkontoret vid torget stängde redan 13.00 men att det fanns ytterligare ett kontor, Swedbank Utopia, i Umeå.

Där mötte mig en trevlig ung man, klädd i kostym och skjorta med slips. Väldigt ovanligt och förtroendeingivande, blev då min första tanke. Han undrade vad jag vill ha hjälp med och när jag sa att jag ville ha hjälp med att öppna ett fasträntekonto, bad han mig vänlig sitta ner och vänta på min tur.

Så blev det till sist min tur. Beskedet som jag då fick av en annan banktjänsteman var följande:

– Jag är ledsen men den hjälpen kan du bara få på ett kontor med kassatjänst. Där öppnar man först kl. 10.00 i morgon!

Mitt missnöje gäller förstås, varför jag inte fick det viktiga beskedet om att kravet var ett swedbankskontor med ”kassatjänst”, vare sig från bankens kundtjänst eller från den kostymklädde.

 

 

”Oberoende” och sekretessen

Av , , 3 kommentarer 8

Mitt sedan länge väckta intresset för den via olika källor påstådda kritiken mot Umeå kommuns socialtjänst, fick mig igår att följa Umeå kommunfullmäktiges behandling av en C-motion i fråga.

Att frågan verkligen är av största vikt för kommunen, framstod med all önskvärd tydlighet. Någon ”tydlighet” beträffande möjligheten att göra en sådan utredning kunde jag dock inte uppfatta.

Tills vidare tillåter jag mig att betrakta Andreas L:s ord som fakta i frågan, nämligen att en oberoende eller extern utredning inte är möjlig, eftersom gällande sekretesslagstiftning gör den omöjlig. Av vad jag kunde förstå, blev han inte särskilt tydligt, om ens alls, ifrågasatt efter det påståendet.

Jag försöker också förstå att kommunfullmäktige inte är någon ”tillsynsmyndighet”, trots sin funktion som kommunens högsta beslutande församling och trots sin uppgift att tillsätta individ- och familjenämnden. Den uppgiften har IVO, något som alla ledamöter i kommunfullmäktige inte fullt ut verkar inse.

1177.se eller Norrlands Universitetssjukhus?

Av , , Bli först att kommentera 3

I dag fick jag en kallelse till ögonmottagningen vid NUS. Av kallelsen framgår inte anledningen till kallelsen. Tidpunkten för den dag och tid jag har fått passar inte alls, eftersom jag befinner mig i USA den dagen.

Jag behöver alltså ändra min tid. Det kan jag göra, sägs i kallelsen, genom deras e-tjänster på webbplatsen 1177.se. Där anges två vägar att göra det, genom att ringa eller via 1177.

Eftersom jag ju förstås inte bara ville ändra tid utan också få veta, varför jag var kallad till ögonmottagningen, när min syn ju är i det närmaste 100 % bra. Som väntat kom jag inte fram på telefon utan erbjöds återkomma på måndag. På 1177 sökte jag sedan ”Ögonmottagning Umeå”, d.v.s. den mottagning varifrån kallelsen kom. Den mottagningen ”kunde inte hittas”!

Men när jag sedan på ingångssidan sökte på ”Bokade tider”, fann jag min bokning på en annan mottagning!! Där stod också något om att ”den här bokningen kan inte ändras via våra e-tjänster”!

För att ytterligare markera den ”idiotförklaring” av mig som kallelsen kan uppfattas som fanns den här raden i versaler som avslutning i kallelsen:

TA MED EGNA GLASÖGON OCH EVENTUELLA ÖGONDROPPAR.

Hur stor bedömer man risken vara för att den som kallas till Ögonmottagningen lämnar sina glasögon hemma och att de som tar dem med inte skulle ta med sina egna glasögon?

Vem skall nu klandras för den dåliga information i kallelsen, 1177.se eller NUS?

 

Min polisanmälan

Av , , 2 kommentarer 3

För några dagar sedan skrev jag här ett inlägg, där jag prisade det bemötande jag fick hos Polisen, när jag gjorde mitt livs första polisanmälan. De orden tar jag inte tillbaka, även om jag nu förstår att alla handläggare där inte är lika vänliga och tillmötesgående som den jag hade turen att tala med när jag gjorde anmälan.

I går fick en kopia av anmälan. Med den följde sex värdefulla sidor med information om mitt ärendes fortsatta handläggning. Där stod bl.a. vad jag skulle göra om jag upptäcker fel i de uppgifter som jag lämnade vid min anmälan. Eftersom jag gjorde det, ringde jag det telefonnummer som angavs för ändamålet. Genast insåg jag då att de anvisningar jag fått inte riktigt stämde. Till sist kom jag ändå fram till en handläggare.

Jag tyckte att hen borde få veta att den skriftliga anvisningen för hur man skall göra, om man hittar fel i kopian av polisanmälan inte riktigt stämde. Säkert gjorde jag det med en aningen irriterad röst. Handläggarens omedelbara och mycket bryska besked blev då:

”Fortsätter du så där, lägger jag på direkt”

Att få ett sådant besked från en myndighets handläggare kändes minst sagt oväntat, speciellt när jag bara påpekade att de anvisningar som jag fått på en viktigt punkt inte stämde.

Efter att jag efter viss svårighet lyckades förklara vad som var fel i kopian av min anmälan, fick jag till sist beskedet att man nu skulle upprätta en ny anmälan? Har jag nu polisanmält mig själv för en felaktig detalj som jag i affekt lämnade när jag gjorde min anmälan den 30 juni?

Ett ovänligt bemötande som också ledde till oklarhet i själva sakfrågan bevisar tydligt att Polisen i Umeå har både för uppgiften bra och mindre bra handläggare. Alla är definitivt inte värda en blomma.

 

En blomma till polisen

Av , , Bli först att kommentera 4

Polisen är nästan ständigt utsatt för kritik i olika sammanhang. Först i dag i vuxen ålder (snart 82 är är jag) har jag kommit i närmare kontakt med Polisen i Umeå. En och annat fortkörning bortser jag nu helt ifrån.

För första gången i mitt liv fick jag anledning att göra en polisanmälan. I detta allra första skede av ärendets behandling ser anledning lämna några berömmande ord i anledning av det vänliga och professionella bemötande som jag fick. En lätt irritation över den väntetid jag fick stå ut med, innan jag nådde fram, blev mycket lätt att acceptera så här i efterhand.

En förundersökning är inledd och jag inser till fullo att den mycket väl kan komma att läggas ner, sedan man hört alla parter samt alla tillgängliga vittnen. Men också en sådan utgång av ärendet kommer jag att kunna acceptera, eftersom jag fick ett så vänligt bemötande från den som tog emot min anmälan.

Nedsatt hörsel

Av , , 2 kommentarer 14

Att ha nedsatt hörsel är ett handikapp, eller ett funktionshinder som det kanske skall kallas idag, som inte alltid förstås på rätt sätt av alla med normal hörsel.

Jag har genom åren erfarit följande. Talare inför en större grupp erbjuds ofta mikrofon. Hen tackar nej och säger att hen klarar sig bra utan. För att demonstrera frågar vederbörande något i stil med ”visst hör ni mig” och gör det då med en extra tydlig och något förhöjd röst. Svaret ”ja” hörs då från flera håll och den mikrofonrädde talararen börjar sedan att prata med sin normala och inte lika tydliga röst!

Hen tar för givet att alla hörde hans fråga och bortser från att de som svarade ”ja” var personer med normal hörsel. Alla hörde den inte. Att de med dålig hörsel inte ber om att mikrofon skall användas, kan t.o.m. bero att alla inte vill erkänna sin hörselnedsättning.

Talare som säger att de ”klarar sig bra utan mikrofon”, måste helt ha missförstått vad ett handikapp som hörselnedsättning innebär! Mikrofonen är nämligen inte till för att talaren skall klara sig, utan för att åhörarna skall klara av att höra vad talaren förmodligen vill att de skall höra. Det känns nästan oförskämt av mig att påpeka detta, men det är absolut nödvändigt.

 

S-ansvaret för Umeås socialtjänst

Av , , 3 kommentarer 33

De påstådda och av många bekräftade missförhållandena inom Umeå kommuns socialtjänst ägnas stort utrymme i Dagens Västerbottens Folkblad. Ytterst politiskt ansvarig för alla kommunens verksamheter är majoriteten i kommunfullmäktige.

Hittills har ingenting sagts offentligt i det infekterade frågan om kommunens påstått misskötta socialtjänst av det socialdemokratiska kommunalrådet och inte heller från någon annan delansvarig socialdemokrat.

Nu när Socialdemokraternas eget organ, Folkbladet, också sprider väl underbyggda uppgifter om att allt inte kan stå rätt till inom socialtjänsten, måste det vara hög tid för den socialdemokratiska ledningen att kommentera frågan.